Bakgrund

Jag, Stephan Toivonen, har skrivit insändare, från och till, i fyrtiotre år. I februari 2015 bestämde jag mig för att försöka skriva i ett nytt ämne: Flyktingpolitiken. Jag förstod att det var svårt, men jag såg det som en utmaning. Jag har för vana att alltid ha något litet skämt med i mina insändare, som oftast handlar om tråkiga ekonomisk saker.
Mitt lilla avslutande skämt var kanske lite yvigt, men det gjorde å andra sidan att insändaren lästes. Det gjorde också att den ena tidningen strök en hel del, inklusive slutet. Då blev jag sur, och skrev en till. Den tog de inte alls in, så jag satte den på Fb-gruppen Åland Ekonomi, där den efter 650 kommentarer ströks. Samtidigt som också jag ströks.
Snöbollen var i rullning, och den blev bara större och större. Här ser ni en del av mina insändare och lite kommentarer. Det har funnits en hel del andra både mot, men mest för min demokratiska linje.
NOTERA att även om insändarna är undertecknade av min (eller flera) så representerar de tre helt olika roller.
1. Först som helt fri debattör 5/2-8/4
2. Provokativ debattör medan det kritiserade utskicket pågick 18/4 -25.6
3. Politisk debattör efter att Åländsk Demokrati informellt hade grundats. 19/7- 18/10.
4. Som politiker invald i Lagtinget 19/10 -
www.alandskdemokrati.ax är hemsida för Åländsk Demokrati.
http://ekonomi-funderingar.blogspot.fi/ kan du läsa en del av de insändare, som INTE berör flyktingpolitiken.

tisdag 17 februari 2015

Mer debatt om flyktingar

Eftersom ÅT hade beskurit min första insändare i flyktingfrågan, så beslöt jag mig för att skriva en till. Jag beskrev den censuren och jag beskrev också lite annat, som synes. Jag gick helt enkelt emot tidningarnas publiceringsprinciper. Det borde man inte heller göra.

Sände in den ÅT och de vägrade att publicera den. Det var ju panik! Jag råkade vara medlem i FB-gruppen Åland Ekonomi, så jag satte den där. Den första hade ju i alla fall handlat om ekonomi.

Så sände jag den till Nyan, som publicerade den efter en vecka, med kommentar. Som om folk nu inte vet att insändare inte är tidningens egna sidor. Men de ville markera det tydligt.

Nå Fb-tråden blev flitigt kommenterad och kallas numera "den långa tråden". Om jag minns rätt så var det 360 kommentarer när den togs bort. Liksom jag. Jag ströks alltså från Åland Ekonomi, där jag hade varit en av de flitigaste debattörerna.

Som tur var så ordnade "Någon" en ny Fb-Grupp åt mig. Åland Samhälle, där jag nu ventilerar allmänna ekonomiska och sociala företeelser. Mest ekonomiska. Hoppas att den gruppen skall växa.

PUBLICERAD: 11/2 i Åland Ekonomi. 17/2 i Nyan.



Mer debatt om flyktingar.
Det är emot min policy att kritisera en tidning i en annan tidning, men eftersom de själva vägrar att ta in insändaren så väljer jag detta sätt.
Jag har skrivit en hel del insändare genom åren. För en tid sedan försökte jag ta mig an några svåra frågeställningar i icke-debatten om flyktinginvandring.
Nyan strök en mening och publicerade resten.
ÅT krävde däremot att fritt få skriva om artikeln. Jag vägrade.
Å ena sidan hade jag satt ner tid på att formulera mig just så som jag gör; blandar fakta, åsikter, svåra frågeställningar med konkreta hypotetiska exempel.
Å andra sidan tyckte jag att det luktade censur.
Efter en lång mail-växling nådde en urvattnad version tidningen.
Jag märkte inte ens att en del av ingressen hade censurerats:
En mycket fin och solidarisk gest av Staden. Och det bästa av allt: Det kostar ingenting.
Hur lätt är det inte att vara solidarisk då? Hur lätt är det inte att vara politiker när det mesta inte kostar någonting? ”
Redaktören ansåg att att ursprungsversionen var rasistisk, men vad var rasistiskt i det ovanstående?
Jag lärde mig att uppgifter, som läggs fram i en insändare i invandringsfrågor granskas, som en akademisk avhandling av ÅT. Däremot kunde politikerna säga och tidningarna utan att blinka, skriva att den största dödsorsaken bland kvinnor var våld inom hemmet, utan att någon regerade.
Stadens representant berättade att de inte behövt tänka på kostnaderna, som enligt andra uppgifter kan uppgå till 1,6 – 2,5 miljoner per år så småningom.
Min fråga i sammanhanget var också om man sett till de långsiktiga effekterna i samhället.
Staden har tydligen bestämt sig för en flyktinginvandring på en nivå, som ligger dubbelt upp mot Danmark, i förhållande till befolkningen. Detta utan någon öppen debatt i Ålandstidningen, eftersom den stoppas.
Medan insändaren korrigerades, så läste jag i Expressen att IS nu försöker infiltrera flyktingströmmarna, genom att sända soldater bland flyktingarna.
I helgen kunde vi höra om följande attack; Köpenhamn. Några ålänningar befann sig på samma gata, så något hypotetisk exempel om vad som kunde hända i Mariehamn behövs kanske inte längre.
På Twitter såg jag en metallbur med små barn på IS-kontrollerat område. Snart ser vi dem i kvällsnyheterna.
Åland är som vi vet demilitariserat. Vet IS-soldaterna detta, eller kanske de ser Åland som en enkel och naiv inkörsport till Sverige / Finland?
Ett annat demokratiskt och pressetiskt problem är att nyhetstexter i frågor, som tangerar invandringsproblem ofta är felaktig och vilseledande.
Gruppvåldtäkten på Amorella nyligen begicks enligt ÅT (och många andra media) av sex ”svenskar”. Enligt andra källor (jag har sett protokollskopior) är de misstänkta fem somalier och en irakier.
Jag googlade på våldtäkter i Sverige. 2011 begicks 6532 våldtäkter. 1462 begicks av personer med svensk bakgrund och 5070 av personer med utländsk bakgrund. Det visar hur stor överrepresentationen är. Orsakerna ryms inte in här.
Kan det vara så att de felaktiga beskrivningarna av våldtäkter i pressen indirekt bidrog till ytterligare en våldtäkt? Hade damen följt med en okänd somalier till hytten om hon hade känt till hur stora riskerna var? Vilket är då pressens ansvar?
Den misstänkte gärningsmannen i Köpenhamn är däremot född i Danmark, men ingen kallar honom ”dansk”. Märkligt.
Åland influeras av nyheter från Sverige, som toppar flyktingmottagningen. I svenska debatten kallas de som inte vill öka den invandringen för rasister. Finlands nivå ligger på en tiondel, men Socialdemokraterna skriver ändå i sitt partiprogram att invandringen inte bör öka.
Det bästa valet för Åland kan vara att ta emot nya flyktingar. Men att göra det utan någon som helst öppen debatt i dagens politiska läge är väldigt naivt.
Stephan Toivonen
Nya Åland publicerar denna insändare eftersom den är undertecknad med namn, och eftersom den speglar tankegångar som frodas i samhället och som vi anser att bättre hanteras i dagsljus. Däremot konstaterar vi att Toivonens slutsatser både är rasistiska och främlingsfientliga i det att han buntar ihop hela grupper av människor på basen av enstaka exempel, feltolkad statistik han googlat och saker han sett på Twitter.
Nina Fellman

Nya Åland

onsdag 4 februari 2015

Alltid någon som betalar

BAKGRUND: Efter att ha skrivit insändare i 43 år beslöt jag mig för att skriva en i ett ämne, som jag visste att var svårt, nämligen flyktingpolitiken. Jag var inte alls insatt i hur läget var, men jag läste två artiklar om detta. I den första stod det att staten skulle betala förkostnaderna under tre år, men i en senare att de skulle stå för allt. Vilket har gjort att man inte hade behövt tänka på kostanderna. Men tänkte jag det är ju samma skattebetalare, och det kanske finns kostnader, som staten inte betalar för. 
Det hade ju stått ganska mycket då om alla IS-krigare, så jag lade in en liten grej. Dvs jag har ju för vana att ha ett litet "skämt" i mina insändare. Oftast handlar de ju om ekonomi, som ju kan vara liiite tråkig. Funderade lite vad de skulle göra. Att skjuta på någon harmlös tidningschef var uteslutet. Inte heller att dra omkull Sundblom i parken. Funderade ett tag på om de skulle sänka Pommern, men jag tänkte att då skulle nog många bli glada bara. Så kom jag på att symbolen för Åland är ju nog Vikingline. Alltså kommer terroristen inte hem med flyg utan med båt... nå, jag kunde kanske haft ett mindre skämt. Men insändaren blev ju läst i alla fall ;)

PUBLICERAD: 4/2 i Nyan 6/2 i ÅT. Stympad och "försörd", och jag som hade tänkt skriva bara en insändare blev arg. Och skrev en till. Det borde jag kanske inte ha gjort ;)

INSÄNDAREN:
Såg i pressen att Stan skall ta emot flyktingar. 20 nu och 10-15 vart tredje år. En mycket fin och solidarisk gest av Staden. Och det bästa av allt: Det kostar ingenting.
Hur lätt är det inte att vara solidarisk då? Hur lätt är det inte att vara politiker när det mesta inte kostar någonting?

Fick ett mail från Jamaica nyligen. En bekant berättade att barskåpet fylldes på varje kväll och att det inte kostade någonting. Jag svarade att de verkar inte ha ålänningar på besök så ofta. Men både han och jag vet att det inte finns några gratis luncher. Bor man på all inclusive, så betalar man nog för rommen - oberoende om man dricker den eller inte.
När det gäller invandring är det intressant. I Sverige, i topp bland invandring, så hävdar vissa partier att invandringen är en förutsättning för fortsatt tillväxt, medan andra hävdar att invandringen är ett hot mot den framtida välfärden.

På Åland är flyktingmottagandet gratis, dvs Staten, alltså samma skattebetalare betalar på annat sätt. Enligt en annan tidning skulle Staten betala bara i tre år?
Hur stora är kostnaderna för Staten då? Jag har ingen aning, men Tony Salminen gjorde för ett år sedan en noggrann genomgång av kostnaderna. Han räknade ut att en familj på fyra personer kostar samhället 144.000€/år.

Erfarenheten från Sverige visar att det så småningom anländer anhöriga till de vita fåren, som kommer med den första båten. Anhöriginvandringen i är 50%. Alltså kan vi räkna med 10 till.

Så från det fjärde året skulle kostnaderna bli 1,1 miljoner.
Sen skulle man ta emot 10-15 vart tredje år, dvs 20.

Man räknar att en lyckad integrering kräver 8-10 år innan flyktingarna kan vara nettobetalare. Alltså är årskostnaden uppe i 2,5 miljoner innan toppen nåtts.

Det förs krig hela tiden någonstans på jorden. Tyvärr. Detta ger ofta upphov till flyktingströmmar. Men krigen tar också slut. Frågan är då varför vi skall hjälpa flyktingarna här och inte i deras närregion? Då har de lättare att återvända när kriget är slut. Dessutom lär det kosta bara 10% att hjälpa folk i grannländerna. Det är nästan gratis.

Jag har bott en tid i Portugal. För mig är de alla utlänningar, men det finns också många invandrare. De kommer främst från Brasilien, Angola, Mosambique, Kap Verde, Goa, Macau, och Timor. De har väldigt varierande hudfärger, men alla talar portugisiska. Eu nao falo. De kommer nämligen från gamla portugisiska kolonier. De är alla katoliker, kunskap om demokrati och har i mångt och mycket samma kultur. De lär t o m ha likadana små trottoarstenar överallt.

Om flyktingarna kommer från Mellanöstern till Åland, vilket de flesta nu verkar komma, så lär de inte känna igen så mycket annat än att solen går upp i öster. Inte ens bokstäverna är likadana.

En annan knepig fråga är om det är mer solidariskt att hjälpa dem, som har haft råd att ta sig med dyra och riskfyllda transporter över Medelhavet i spökskepp och som sedan haft råd att fara genom hela Europa, eller att försöka hjälpa dem, som inte äger annat än kläderna på kroppen när de kommer ut ur Syrien? Men kanske Staten inte stöder den solidaritetshandlingen?

Världen har förändrats mycket sedan Salminen gjorde sin kalkyl för drygt ett år sedan. Begreppet IS-soldat fanns väl knappt då. Nu lär det finnas 350 i Sverige; en uppskattning av SÄPO, som fruktar ett stort mörkertal. Göteborg lär vara den stad i Europa, som har de flesta soldaterna. Enligt Vbl har man försökt värva soldater även i Vasa. 350 soldater i Sverige kan innebära 1 på Åland, när programmet är genomfört.

Vissa far inte ens till Syrien. De väljer att strida i Paris. I Frankrike upphörde man tydligen med övervakningen av misstänkta personer i landet för att sätta resurserna på dem, som reser mellan Syrien och Frankrike. I Belgien har man satt in tiotusentals poliser för att garantera säkerheten.

I Örebro har en speciell situation uppstått. Kommunen har flyktingförläggningar för personer, som flytt inbördeskriget i Syrien och nu ska man dessutom inrätta en klinik för traumatiserade IS-krigare. Neutraliteten har sitt pris. Men Staden behöver väl inte betala för detta heller eftersom Staten skulle betala för alla kostnader?

Susann Lehtinen säger, enligt en tidning, att några kostnader för staden har man inte ens behövt fundera över. Men har ni tänkt på de långsiktiga effekterna på samhället?
Om den återvändande IS-soldaten tömmer sina sista magasin i Kalashnikoven i Vikingterminalen, som en hälsning från Syrien. Betalar Staten då också? (Eller skulle en Burana vara billigare?  Ströks av Nyan)