Bakgrund

Jag, Stephan Toivonen, har skrivit insändare, från och till, i fyrtiotre år. I februari 2015 bestämde jag mig för att försöka skriva i ett nytt ämne: Flyktingpolitiken. Jag förstod att det var svårt, men jag såg det som en utmaning. Jag har för vana att alltid ha något litet skämt med i mina insändare, som oftast handlar om tråkiga ekonomisk saker.
Mitt lilla avslutande skämt var kanske lite yvigt, men det gjorde å andra sidan att insändaren lästes. Det gjorde också att den ena tidningen strök en hel del, inklusive slutet. Då blev jag sur, och skrev en till. Den tog de inte alls in, så jag satte den på Fb-gruppen Åland Ekonomi, där den efter 650 kommentarer ströks. Samtidigt som också jag ströks.
Snöbollen var i rullning, och den blev bara större och större. Här ser ni en del av mina insändare och lite kommentarer. Det har funnits en hel del andra både mot, men mest för min demokratiska linje.
NOTERA att även om insändarna är undertecknade av min (eller flera) så representerar de tre helt olika roller.
1. Först som helt fri debattör 5/2-8/4
2. Provokativ debattör medan det kritiserade utskicket pågick 18/4 -25.6
3. Politisk debattör efter att Åländsk Demokrati informellt hade grundats. 19/7- 18/10.
4. Som politiker invald i Lagtinget 19/10 -
www.alandskdemokrati.ax är hemsida för Åländsk Demokrati.
http://ekonomi-funderingar.blogspot.fi/ kan du läsa en del av de insändare, som INTE berör flyktingpolitiken.

onsdag 17 augusti 2016

Var sker övergreppen, och av vem?

Talmannen uppmanar till att ”ta debatten på sociala media”, men jag tycker att politikerna även bör ta debatter öppet i pressen.
På sociala media är debatten ofta kort och yvig. I tidningarna har vi problemet att om jag skriver om överrepresentativitet så avkrävs jag på källor. Om man säger att det inte finns nån skillnad, så behövs ingen källa.
Felicia Bredenberg skrev i en ledare i Nyan: ”Oftast män som känner offret  en släkting, pojkvän, kollega eller klasskamrat.” Utan källa.
Lagtingsledamot Igge Holmberg skrev liknande på sin facebooksida, men där får man naturligtvis skriva utan källor.
BRÅ (Brottsförebyggande rådet i Sverige) uppger inte nationaliteten på gärningsmän, men de uppger var brotten sker och relationen till gärningsmannen.
Enligt BRÅ sker 53% av sexualbrotten på allmän plats och gärningsmannen var i 63% av fallen ”helt okänd”.
Det, som skrämmer mig, men som inte diskuteras så mycket, är att uppklarandegraden för våldtäkter är 14%  enligt BRÅ. 86% av våldtäktsmännen går fria.
Är det lättare att ge ett signalement på en person som liknar andra i vänskapskretsen eller en som inte gör det?
Vilka går månne oftare fria? De, som är inom vänskapskretsen, eller de, som är ”helt okända”.
Uppklarandegraden är 14%. Är det då ens rimligt att våldtäkter främst skulle ske av personer man känner? Är det rimligt att andelen uppklarade är större bland ”bekanta”? Eller att det ”helt okänd”, som i högre utsträckning går fria?
Vilken källa använde sig Felicia Bredenberg av när hon skrev att de flesta våldtäktsmän är kända av offret? Eller var det ett löst antagande?
Då jag för en tid sedan som en självklarhet skrev att det fanns en överrepresentativitet bland utlänningar i vissa typer av brott, så ville pressen ha en källa. Några dagar senare publicerade den finska polisen statistiken över utländska medborgares andel i brottslighet – för 2015.
Där framgår andelen brottsmisstänkta utlänningar för olika typer av brott.

Egendomsbrott 11%
Grova stölder 29%
Rån 13%
Bedrägerier 7%
Misshandel 14%
Sexualbrott 19%
Våldtäktsbrott 28%
Sexuellt antastande 32%
Narkotikabrott 8%
Grova narkotikabrott 23%

Vi ser att ju grövre brotten är, desto större är andelen utlänningar.
I debatten påpekas också att dessa brott ”alltid” har funnits. Tyvärr ja, men i vilken omfattning?
BRÅ skriver att samtliga anmälda sexualbrott har ökat från 12147 år 2006 till 18057 år 2015. Det är en ökning med 48% på 9 år.
Ordet ”gruppvåldtäkt” fanns inte i SAOL på 1980-talet. Nu kan vi läsa om det även i åländska media, ”tack vare” färjtrafiken.
I Sverige håller en privat grupp på att analysera andelen utlänningar bland personer, som blivit dömda för gruppvåldtäkter. Jag har sett de preliminära resultaten. De är skrämmande.
Mia Hanström gjorde det lätt för sig genom att säga att alla människor har samma värde och att alla är lika och avslutade debatten för sin del. Kanske Talmannen Johan Ehn kan följa sin egen uppmaning och fortsätta debatten? Jag hoppas att det inte enbart blir en snuttifierad kvällsdebatt på sociala media, eller en ”debatt” baserad på drömmar och fantasier, utan en debatt, som baseras på trovärdiga faktauppgifter, även om många kanske föredrar att lyssna till bekväma lögner och inte vill se de obehagliga sanningarna.
Annika Lindström kallade min gästledare ”Kristallkulan för 2035” för en ”nattsvart vision”. I Malmö har det nu brunnit nästan 100 bilar de senaste veckorna. Kanske rubriken borde ha varit ”Kristallkulan för 2025”?
Jag hoppas att ni som i fortsättningen hävdar att våldtäkter mest sker av bekanta, och att det inte finns någon skillnad mellan risker för personer från olika länder verifierar era påståenden, och inte bara kastar fram dem, som ”självklara sanningar”. Då kanske vi äntligen efter ett och ett halvt år kan ta en debatt om orsaker till bl.a. det ökade antalet våldtäkter och det ökade antalet gruppvåldtäkter och förhoppningsvis minska riskerna. Och samtidigt även riskerna för andra brott.
Det är verkligen bedrövligt att 86% av våldtäktsmännen går fria!

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

onsdag 10 augusti 2016

Utskicket är inte glömt ännu

Det verkar vara nyhetstorka där uppe på Åland eftersom nyhet från maj 2015 blir en ”nyhet” igen. Alltså att Mia Hanström et co anmälde det utskick, där jag stod som företrädare, för ”hets mot folkgrupp”.
Hanström är frustrerad. Så är även jag. Ringde för en dryg vecka sedan till Antero Lehtonen för att än en gång höra mig för vad som händer. Man kan nämligen själv ringa till polisen. Brukar ringa varannan månad för att höra mig för. Polisen har en växel och de vet vem som har hand om vilka ärenden. Man ”måste” inte gå via pressen.
Jag blev dock lite förvånad över att tidningen inte enligt journalistiska principer kontaktade mig i ärendet. Då kunde jag ha gjort några korrigeringar och förtydliganden. Men jag kan skriva också.
I artikeln säger MH att jag författat ett utskick. I inledningen framgår tydligt att det är en grupp. I senare utskick skrev vi tydligare tjugofem, trettio vartefter gruppen växte. Jag var ”företrädare” för denna grupp och den enda som namnet under utskicket.
Syftet var att få till stånd en folkomröstning angående flyktingmottagning. I utskicket hade vi argument emot flyktingmottagning, eftersom tidningarna censurerade motargument. Argument för flyktingmottagning kunde man då, liksom nu, fritt framföra utan källhänvisningar i tidningsspalterna.
Vi eftersträvade debatt. Vi skrev därför medvetet så provocerande, som vi/jag vågade. Jag hade självklart veto-rätt eftersom jag hade namnet under. Jag vet att ”hets mot folkgrupp” är ett grovt brott med två års fängelse på straffskalan, och hade inte något intresse av att bli straffad för utskicket.
MH hänvisar i tidningens artikel till ett citat angående våldtäkter, där vi i utskicket hänvisar till en artikel i Hbl. Mig veterligt så har Hbl inte ens blivit anmäld för dessa uppgifter, som är offentliga uppgifter från statistikcentralen. Jag vill inte tro att jag blir dömd för det heller. Vi får se polisens bedömning så småningom.
Om vi lyckades med att skapa debatt få andra bedöma.
Tidningarna sammanblandar systematiskt detta utskick med Åländsk demokrati. Så även denna gång. Den historiskt korrekta beskrivningen är att efter att alla utskick gjorts, och vi insåg att vi inte kommer att få tillräckligt med namn för en folkomröstning, så bildades Åländsk demokrati. Visserligen av några personer bakom utskicket. Men i gruppen fanns också personer, som fortfarande företräder andra partier i den åländska politiken.
Så det ju är uppenbart att Mia Hanström genom sin ”lättja” att inte vända sig direkt till polisen vill misskreditera mig och Åländsk demokrati med detta utspel. Ändå fick jag inte komma till tals i tidningsartikeln.
Mia Hanström vill kanske också påvisa att polisen agerar långsamt. Och där är vi överens. I vårens tilläggsbudget ville regeringen sänka anslaget till Polisen med ca 50.000 e. Jag skrev en budgetmotion om att strykningen skulle strykas, men ingen, inte ens någon från MHs eget parti understödde den motionen.
Jag har även sett att Jörgen Pettersson ondgjort sig i pressen över den märkliga hanteringen av fönsterskjutningen hos en politiker i staden. Men inte heller Centern stödde min motion.
Vi politiker ska naturligtvis aldrig lägga oss i polisens arbete, men kanske vi ändå möjligen kan få komma med en from förhoppning att detta ärende får ett avslut så snart som möjligt.

Stephan Toivonen

Estoril