Debattera sakfrågorna

Jonas Bladh vet att han inte kan kalla mig rasist, eller främlingsfientlig. Det har jag i flera insändare förklarat att vi/ jag inte är. Denna gång skriver han därför först om ett annat parti att de: ”fiskar röster i främlingsfientlighetens grumliga vatten”

Då insinuerar han samtidigt att jag skulle vara det utan att jag i princip kan bemöta det.

Det är en ful debattstil. En mycket ful debattstil.

Så skriver han att jag bildat Åländsk Demokrati med hjälp av xeno- och homofober.

Det är också en väldigt, väldigt ful debattstil.

Han har faktiskt ingen aning om vem mina sympatisörer är. Han har ingen aning om vilka som var sponsorerna bakom utskicket. Han har ingen aning om vilka personer som kontaktat mig. Han skulle nog bli väldigt, väldigt förvånad om han skulle få listan.

Och han har ingen aning om vilka åsikter de har.

Och nu förväntar sig läsaren att jag skulle skriva var jag skulle vilja sparka Bladh eller vad jag anser om hans medarbetare, som skriver alla artiklar i ämnet och som ringer mig för intervjuer. Och som skriver ledare och har andra åsikter än vad jag har.

Lugn. Jag är öppen och tolerant. Jag anser att alla människor har samma värde oberoende ursprung och åsikt. Så jag debatterar och skriver, men jag värdesätter inte folk.

Jag önskar att alla på Åland kunde vara öppna och toleranta mot varandra.

I rubriken skriver han ”En sanning är inte alltid en sanning” och tar som exempel: ”Inte sällan använder Toivonen bara de siffror som tillför hans sak legitimitet. Ett sådant exempel finns på insändarsidan i dag, där han säger att Sverige endast givit 128 miljoner i bistånd till Syrienkrisens närhet. Sanningen är att Sverige, genom Sida, har betalat ut 320 miljoner i bistånd till hjälp i och omkring Syrien under 2014”

Och var är felet? Jag skriver 128 miljoner i närheten. Han skriver 320 miljoner ”i och omkring” Syrien. Självfallet blir det mera. Men jag hade inte fel. Min ”sanning” platsar bredvid Bladhs ”sanning”. Vi kan båda ha rätt, men vi talar om olika saker. Men Bladhs 320 miljoner skall jämföras med de 34300 miljoner ( 34, 3 miljarder) som Sverige satsar på asylinvandring o integration. Man satsar alltså 100 ggr mer på att hjälpa några i Sverige än många i och omkring Syrien.

Så det var ett väldigt dåligt exempel att ta som grund att koka denna tunna soppa på.

Vi inom Åländsk Demokrati vill svänga på dessa siffror. Hjälpa mer i närregionen, och lite, mycket lite på hammaplan. Vi vill inte att Åland skall bli ett nytt politiskt experiment. Vi tycker att Åland är bra som det är. Vi är ett ”Nöjesparti”.

Jag vet att man inte skall undervisa en ledarskribent, men det är en del av min personlighet. Liksom att debattera. Jag har debatterat i fyrtiotre år. Jag undervisade mina klasskamrater i matematik redan i folkskolan.

Därför kan jag inte låta bli att påpeka att Bladhs ledare borde fokusera kring sakfrågorna. Inte att kring kasta invektiv på motståndaren, eller insinuationer, eller att göra felaktiga påståenden om de siffror som finns. Kanske Bladh helt enkelt även borde läsa innantill lite noggrannare innan pennan kommer fram.

Med risk för att ha lite fel i siffrorna kan jag inte låta blir att plocka lite mer från nattens fb-flöde. FN lär satsa 70 miljarder på flyktinghjälp. Sverige lär satsa 80 miljarder. Det låter ju bra för den humanitära stormakten. FN hjälper 12 miljoner. Sverige hjälper 78.000 per år.

Det är detta debatten borde handla om. Och det är detta ÅD vill diskutera.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

PS  Min personliga åsikt är att en insändare skall stå obesvarad till nästa tidning, men det respekteras sällan på Åland. Läsaren borde få bilda sig en egen uppfattning innan tidningen skriver sin.

Hjälp flyktingarna i närregionen

Jag har hållit mig från Medelhavsfrågan pga dess komplexitet, men med den unge Alans tragiska död senaste vecka tog den åländska fem-klövern in Medelhavet i den politiken.

Att läsa nyheterna dagarna efter ofta djupare information än första dagen.

Först var Alans far en flykting från Syrien, men han bodde ju och jobbade i Turkiet, som ju inte är i krig. Han betalade en årslön för att ta sin familj till Europa men två dagar efter den tragiska händelsen var han tillbaka i hemstaden Kobane, Syrien.

I debatten häcklades jag för ”kaninteorin”, dvs 350 syrier på Åland inom tio år. Efter den tragiska händelsen har de partierna på Åland bekänt färg.

H Jansson (C) vill ha flyktingläger på Möckelö. Kyrkan ställer Lemböte lägergård till förfogande. Då måste man kanske prioritera kollektivtrafik framom säkra cykelvägar.

Man nämner Kongresshotellet och Lappo skola. Och ungdomslokalerna; Hammarbo eller Solbacka om Runar Karlsson lyckas dra åt sitt håll. Nyan talar om läger för 100-200 och (S) talade om 500 flyktingar.

Alla verkar tro att de asylsökande bara är syrier. I år har 2% av de asylsökande till Finland varit från Syrien. 98% från annat håll. Ex. 4 ggr fler albanier. Hört om kriget i Albanien? Inte Migrationsverket heller, så ingen fick asyl ifjol.

Det tar åtta månader att få ett negativt besked. Många överklagar. Då tar det ytterligare fem månader. Får de en flickvän, som blir gravid, då blir de inte utvisade pga humanitära skäl, vilket de vet om. Under tiden bor de på förläggningen. Snart i en by nära dig. Kanske i skärgården? Hela Åland ska ju leva.

13% får asyl. 87% avvisas. Staten betalar returbiljetten. Kostnaderna kan vi bara gissa oss till.

Bilderna av Alan får oss att glömma lägren i Jordanien där hundratusentals människor lever under mycket svåra förhållanden.

Sverige satsar 34300 miljoner på asylhantering och integration av de, som haft råd att ta sig genom Europa. De satsar 128 miljoner på hjälp i närregionen.

Skall Åland följa i Sveriges fotspår? Nej! Vi inom Åländsk Demokrati vill inte att Åland skall bli ännu ett område för politikernas experiment. Låt spåren från Sverige förskräcka!

Vi inom ÅD vill hjälpa flyktingarna. Det har vi hela tiden sagt, men få har lyssnat. Vi vill hjälpa i närregionen via ex UNHCR, Läkare utan gränser, Röda korset, Röda halvmånen, Rädda barnen, Emmaus osv. Men nu saknas det pengar där och det leder till ännu fler flyktingar. Detta är ingen fråga för kommunerna utan för Lagtinget och Riksdagen.

Själv har jag svårt att föreställa mig hur det ser ut i ett litet flyktingläger med 2.000 personer. Men om jag skulle stå där, då skulle jag hellre vilja hjälpa alla, med våra skattepengar, till ett lite, lite bättre och lite säkrare flyktingboende än att ta 20 till Åland och bara se de 1980 kvarvarande i ögonen.

Ifjol kom det 34.000 flyktingar från Syrien till Sverige UNHCR) och 438 till Finland, vilket Wallstöm nu kritiserar Finland för. Saudiarabien tog emot 18 flyktingar. Kuwait 15. Quatar tog emot 14 flyktingar från Syrien. De har har råd att bygga ett gigantiskt stadium inför fotbolls-VM och att bistå flyktinglägren. Mariehamn tar emot 20 flyktingar.

Staden har reserverat bostäder för flyktingar, som kanske inte ens känner till att Åland finns, men för våra egna bostadslösa så kommer det en lösning ”efter valet om det finns EU-pengar”.

Vad kommer detta att kosta? En fråga till stadsdirektör B Heinonen: Kommer Staden att göra en kostnadsuppföljning på ”Projekt flyktingmottagning”?

Det är glädjande att privatpersoner kan och vill hjälpa till. Kanske C Gunell, J Pettersson, B Sundback och I Holmberg kan ta en familj i sina hem likt Sipilä?

Vi debatterar enbart hjälpen med andras pengar. Skattepengar. För som gamle socialdemokraten Möller sade: "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket".

Vi inom ÅD vill att pengarna skall satsas för att hjälpa i närregionen. Att ”hjälpa” på Åland påverkar för evigt och utan återvändo.

Stephan Toivonen för

Åländsk Demokrati

Replik Pettersson

Jag blev förvånad när jag såg att Nyan skulle ha fyra ledare om ”främlingsfientlighet”. Är ämnet så stort?

Förvånades mer när jag läste första, av Jörgen Pettersson då jag insåg att han, utan att nämna det, uppenbart kommenterade det utskick jag hade mitt namn under i våras, och i förlängningen blev Åländsk Demokrati, ubv ”parti”.

Jag har noterat att journalisterna använder sig av en i mitt tycke missvisande vokabulär, när de skriver om att det finns "främlingsfientliga"/ ”invandringsfientliga” partier. Vilka avser de? Varför?

Jag och Åländsk demokrati anser oss inte vara rasister, utan realister. Vi är inte invandringsfientliga. Vi skrev i utskicket ”vi anser att inflyttning tack vare arbete och kärlek är naturlig och tillräcklig.”

Vi är absolut inte ”främlingsfientliga”. Jag och många av sponsorerna har många vänner bland det som i dagligt tal kallas ”främlingar”. 

Vi är ett ”Nöjesparti”, som är nöjda med situationen som den är. Politikerna behöver inte experimentera med Ålands framtid.

I utskicket riktade vi oss inte generellt mot flyktingmottagning utan skrev som Pettersson skriver ”högriskländer”. I praktiken de länder, som politikerna vill ha flyktingar ifrån. 

Utkskicket var naturligtvis skrivet för att provocera, hårddra fakta, insinuera och var till vissa delar även medvetet tvetydigt.

En sponsor ville nämna flyktingar från Ukraina, som ett alternativ. Vi skrev ”de står oss mycket närmare kulturellt, historiskt, genetiskt och religiöst.” Men där stod också ”en del t o m är blonda och blåögda”. Enligt en ukrainsk vän är 5-10% blåögda eller blonda. Det var medvetet provokativt skrivet och Jörgen steg rakt i björnsaxen och skrev ett långt blogginlägg. Tydligen har stackaren ännu inte fått loss foten.

Vi talar om kulturkrockar och Jörgen fastnar på det ytliga.

Men Jörgen kan titta noggrannare på Syriens president Bashar al-Assad nästa gång. Titta på hans ögonfärg.

Jörgen skriver att vi lever på världens säkraste plats och att det då ”är rimligt att hjälpa andra”. Vi är överens om att hjälpa. I utskicket: ”vi anser att våra medmänniskor kan och bör hjälpas närmare deras egna hem”. Vi är alltså bara inte eniga om hur. Jörgen och hela stadsfullmäktige vill konkret ta hit syrier, som om tio år kan vara den tredje största nationaliteten på Åland. Vi inom ÅD anser att detta är ett farligt sociologiskt experiment. Förblir Åland världens säkraste plats? Det är frågan.

Jörgen skriver om ”intellektuellt rävspel med siffror”. Han skriver också ”Ursäkta mig, men Sverige har gjort i stort sett allt rätt”.

Är mannen blind och döv, eller bara politiker? Har han inte hört om knivmorden på IKEA? Missade han gruppvåldtäkten på Amorella? Läste han ingenting om gruppvåldtäkten i Måsabacka i Helsingfors? Har det undgått honom att de tre senaste våldtäkterna i Mariehamn och Åbo begicks av män, som talade engelska?

I Sverige fanns 2012 182 st sk no-go-zoner dit ambulanser endast far med poliseskort. I SVT/ Fb kunde vi häromdagen se hur det gick när SVT och svensksomaliern Mona Walter försökte ta sig till Rinkeby. ”Det här är inte Sverige”, sade man. SVSs poliseskort räckte inte till.

Visst finns det busar i Finström, där vi båda bott. Men om det finns en buse bland 1.000 där, så finns det 53 bland 1000 från ”högriskländerna”. Där är skillnaden. Kallas ”överrepresentativitet”.

Du och jag har bott på samma gata och vuxit upp med samma lokaltidning. Vi gillar idrott båda två och borde kunna diskutera både volleyboll och triathlon. Även om jag kanske föredrar att diskutera sporterna medan du kanske hellre vill diskutera enskilda tävlare i någon av disciplinerna. Men bara för att vi har olika åsikt i en enda fråga, så skriver du en blogg, som jag senare ser mig tvungen att polisanmäla. Hur ska du då kunna äta din berömda glass med personer med totalt annan bakgrund och som kanske vill att alla judar skall dödas?

Du lägger fulstämpeln i pannan på personer av annan åsikt. I en blogg ville du att presidenten skulle lägga sig i vilka partier, som får ställa upp på Åland. Är det demokrati?

I min version av demokrati har väljarna alternativ. Om alla partier vill ha flyktingar från Syrien, så har väljarna inget alternativ. Jag vill att väljarna skall ha ett alternativ.

Därför flyttar jag till Mariehamn i september. Eftersom jag är hemma från Mariehamn, så försöker jag ställa upp i stadsfullmäktigevalet. Eftersom jag är ålänning, så ställer jag upp i Lagtingsvalet. För demokrati. För gruppen Åländsk Demokrati.

Stephan Toivonen

Åländsk demokrati.

Replik Igge II

Nej, Igge, vi lär inte bli överens om hur många syrier som kommer att komma till Åland. Dels har det med framtida politiska beslut att göra, dels har det med hur man uppskattar antalet.

Du glömde lilla Brändö, som talade om tio personer nu, och framtiden vet vi inget om. Du glömde anhöriginvandringen och du glömde nativiteten.

350 är taget i överkant. Ja. Det är medvetet. Min mest seriösa prognos är 300. Men 20, som du skrev om är en bluff. Det var det jag ville påpeka.

Angående min ”fascination” över våldtäkter, så beror på att det var den första statistik, som jag råkade stöta på. Och på att folk inte brukar ”gilla” siffror, så jag har valt att inte ta med statistik över rån och misshandel. Den kan du själv söka fram på statistikcentralens sidor. Kräver finska kunskaper, men det har du säkert.

Däremot är jag själv väldigt nyfiken på din ”fascination” på just syriska flyktingar. Eller möjligen afganska eller congolesiska, av vad jag sett i tidningen. Varför välja flyktingar just från de länder, som har den största överrisken för olika slag av brott? Med en klinisk exakthet lyckas ju socialnämnd efter socialnämnd på Åland pricka in just de länderna.

I Utskicket tog vi som exempel flyktingar från Ukraina. De lär vara 1.000.000. Vi skrev: ”Integrationen kunde vara lättare, då de står oss mycket närmare kulturellt, historiskt, genetiskt och religiöst.” Jag har inte sett någon diskutera dessa på ett seriöst sätt. Enbart ironisera över vissa ordvändningar i texten. Varför kan de inte vara aktuella?

Sen kommer vi till Kamprad och hans donation på 350 miljoner. Anser antirarsisten Holmberg att han är rasist? Varför kunde inte Mariehamn / Åland bidra med medel till att hjälpa lokalt, ex via Emmaus? Du har ju alla kontakter som behövs.

Hjälper vi lokalt, så kan vi hjälpa 100 ggr fler (sorry med siffror igen) och vi har exakt noll risk för ökat våld, ökade rån eller ökat antal våldtäkter.

Stephan Toivonen

Replik till Igge Holmberg

Igge Holmberg anser att flyktingfrågan skall bli en icke-fråga inför valet.

Han är nog ganska ensam om det.

Lite märkligt att Holmberg - medlem av socialnämnden i Mariehamn, som ansvarar både för flyktingar och hemlösa anser att det är en icke-fråga. Tydligen är ju även de hemlösa en icke-fråga.

”Mikael”, som blev av med sina ägodelar har väl knappast fått varken ersättning eller ursäkt ännu?

Ibland undrar man varför du har ”demokrati” i din partibeteckning, då du anser att detta inte ens skall diskuteras.

Vi inom Åländsk Demokrati anser att alla dessa frågor bör diskuteras. Med en medlem ur vår grupp i socialnämnden så blir kanske prioriteringarna annorlunda.

Holmberg skriver att det är 20 personer som ska komma. En bluff! En stor bluff!

Det är ju till Mariehamn, redan i år. Sen skriver han ju själv i fortsättningen att Mariehamn skall ta emot fler. 10-15 vart tredje år. Och vi har läst om att Jomala ska ta emot en familj från Kongo, om jag minns rätt?. Och Brändö skulle visst ta emot 10 stycken. I år. Och i Finström skulle man diskutera. Nån nämnde Saltvik. Och de andra kommunerna?

Så om vi då ser till hela Åland, och inte bara Mariehamn, bäste Holmberg, så kan nog ”fantasierna” om 350 nog visa sig bli verklighet inom några år. Och kanske mer om du och de dina får vara med och bestämma? Vi har ju sett hur det gått i Sverige.

För tillfället finns på Åland ca 90 olika nationaliter. Det är en del av Ålands identitet. Självfallet.

Men i Utskicket skrev vi: ”Att ta in en folkgrupp om 350 personer under loppet av 10 år till Åland påverkar för evigt, och utan återvändo. Lilla Åland kan förvandlas till något helt annat.

Vi trivs på Åland och accepterar internationaliseringen, men anser att inflyttning tack vare arbete och kärlek är naturlig och tillräcklig.”

Du som brände utskicket, kan läsa det på nejtack350.blogspot.com.

Enligt ÅSUB (2013) så är svenskarna den näst största nationaliteten på Åland med 1233 personer. Den tredje största ligger under 275. Om vi tar in 350 från Syrien, som nu är aktuellt, så blir det alltså den tredje största nationaliteten på Åland så småningom.

Är det verkligen så vi vill förändra Åland? Ja det verkar alla de politiska partier i Lagtinget vara överens om. Åländsk Demokrati är det enda alternativet.

Jag vill inte att Åland skall bli en ytterlighare en plats för ett sociologiskt experiment.

Åland skall vara ett arv från våra fäder och ett lån av våra barn.

Den, som ser nyheter västerifrån, ser dagligen resultaten av deras experiment.

Låt dem experimentera! Låt Åland ha sin egen utveckling också i fortsättningen.

Jag tycker liksom Ingvar Kamprad, som skänkte 350 miljoner till de syriska flyktingarna, att vi istället kan hjälpa flyktingar – och hundrafalt fler – lokalt. Det är mer humant. Det är realistiskt – inte rasistiskt. Våldtäktsstatistiken i Finland visar att flyktingar inte trivs och mår dåligt. Vi gör dem en björntjänst genom att ta hit dem.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati ubv

Replik till Gustavssons replik

Hade hoppats på att kunna lämna våldtäktsdebatten, men då Anders Gustavsson provocerar mig genom att nämna mitt namn åtta gånger så ska jag ge en kort replik.

Vi verkar vara överens om att statistiken över finländare-i Portugal troligen ser bra ut. Också därför att de, som kommer hit är på de äldre sidan.

Överrriskerna bland utlänningar och vissa infödda har många orsaker.

Men varför skulle jag behöva fundera över varför överrisken för svenskar med socialbidrag är 6,1 när du inte överhuvudtaget verkar bry dig över att överrisken för irakier-i-Finland som grupp, när det gäller våldtäkter, är 53 ggr?

Det du skriver om BRÅ stämmer, men om du läser vidare i rapporten så visar de även att överiskerna för utlänningar är störst när det gäller våldtäkter och mord. Bland vissa brottstyper har de ingen överrisk alls.

BRÅ visar däremot inte någon statistik över utlänningar från olika länder. Det gör man i Finland, Norge och Danmark. Det är det som är nyckeln i sammanhanget. Utlänningar är nämligen en mycket heterogen grupp. Utlänningar från vissa länder är ”hederligare” än finländare, medan andra har en hög eller mycket hög överrisk.

En grupp utlänningar som då sticker ut är just irakier-i Finland när det gäller våldtäkter. Men notera att det inte finns någon överrisk i länderna kring Irak. Från Irak och Syrien finns av naturliga skäl inga färska siffror. Alltså är det något annat än själva etniciteten som spelar in.

Jag har därför tidigare lagt fram tanken på att vi kanske gör dem en björntjänst om vi tar dem till Finland. Det är ju i Finland som överrisken framträder. Och Norge och Danmark, och rimligen i Sverige, även om BRÅ inte publicerar någon statistik.

Du kan ju alltså roa dig med att titta på de danska, norska och finska rapporterna och du finner ungefär samma mönster när det gäller grov brottslighet, utlänningar från vissa länder och överrisk. Du kan också googla på ”wikipedia”, ”rape” och ”Congo”. Läs den långa artikeln i lugn och och berätta sen om du vill ha flyktingar därifrån till Åland.

Replik till Lampis "Invandrare mot invandring"

I söndagens elektroniska Ålandstidning kommenterar Niklas Lampi mitt deltagande i hösten lagtingsval i ”sticket” under rubriken ”Invandrare mot invandring”.

Lampi skriver inledningsvis att jag ställer upp ”för att motverka invandring”, vilket jag påstås ha gjort i ”massutskicket” där jag var enda undertecknare. Även om jag hade 32 sponsorer med mig.

I utskicket skrev vi, kanske då inte tillräckligt tydligt: ”Vi trivs på Åland och accepterar internationaliseringen, men anser att inflyttning tack vare arbete och kärlek är naturlig och tillräcklig.”

Men med utskicket försökte vi få till stånd en debatt och en folkomröstning om flyktingmottagningen från sk högriskländer. Frågan i folkomröstningen skulle ha varit: ”Vill du att Mariehamn skall ta emot flyktingar från Syrien, Irak, Afganistan, Somalia, Libyen, Kosovo eller Kongo?”

Det var alltså enbart flyktingmottagning från dessa högriskländer, som massutskicket riktade sig mot. Inte mot invandring.

Vi gav ju till och med ett alternativ med flyktingar från det mer närliggande Ukraina. Vi skrev: ”Integrationen kunde vara lättare, då de står oss mycket närmare kulturellt, historiskt, genetiskt och religiöst.”

I en tidigare replik bad jag Lampi redogöra för likheterna mellan syrier och ålänningar. Den listan har jag ännu inte sett. Eller kanske Lampi inte hittat några likheter? I min första insändare om flyktingpolitiken skrev jag: ”så lär de inte känna igen så mycket annat än att solen går upp i öster.”

Den kritiska inställningen till flyktingar från dessa högriskländer är även en grundbult inom Åländsk Demokrati ubv.

Lampi skriver att jag kommer att driva mitt politiska arbete från Portugal. Den inledande kampanjen inför lagtingsvalet kommer jag att driva från Portugal, men i de avslutande debatterna kommer jag att delta personligen på Åland. Om / när jag blir invald i Lagtinget, så kommer jag självfallet att bedriva detta arbete på och från Åland.

Sedan hänvisar Lampi till Hbls reporter Jeanette Björkqvist, som skrev följande om hustrumisshandel och mördare i Finland. ”Som känt ser Finlands statistik på det här området dyster ut i ett europeiskt perspektiv”.

Lampi undrar därför om inte portugiserna borde be mig flytta hem.

Här begår både Björkqvist och Lampi ett logiskt fel. Statistiken för finländare-i- Finland ser kanske ”dyster” ut. Men de visar ingen statistik över finländare-i-Portugal. När det gäller irakier-i-Irak, så ser våldtäktsstatistiken helt normal ut. Det är när det gäller statistiken för irakier-i-Finland, som vi finner en överrepresentation med 53 ggr.

I mitt svar / insändare i Hbl skrev jag därför: ”Vi försökte basera utskicket på fakta, medan Jeanette Björkqvist skriver ”Finlands statistik över .... mord ser dyster ut i ett europeiskt perspektiv.” med anledning av att jag råkar vistas i Portugal. Enligt Yle så är frekvensen i Finland 1,6 mord per 100.000, och 1,2 i Portugal. En övervikt på 33%. Överrisken för irakier-i-Finland var 53 ggr eller 5300 %. Alltså 160 gånger större än den finska överrisken för att begå mord. Om 33% är ”dystert”, hur ska man då beskriva 5300%? ”

Hur skulle Lampi beskriva det?

Avslutningsvis skriver Lampi att väljarna får avgöra om statistiken är konsekvent eller flexibel i höstens lagtingsval. Och där har han helt rätt. Så är det i en demokrati. Också i åländsk demokrati.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati ubv