Var sker övergreppen, och av vem?

Talmannen uppmanar till att ”ta debatten på sociala media”, men jag tycker att politikerna även bör ta debatter öppet i pressen.

På sociala media är debatten ofta kort och yvig. I tidningarna har vi problemet att om jag skriver om överrepresentativitet så avkrävs jag på källor. Om man säger att det inte finns nån skillnad, så behövs ingen källa.

Felicia Bredenberg skrev i en ledare i Nyan: ”Oftast män som känner offret  en släkting, pojkvän, kollega eller klasskamrat.” Utan källa.

Lagtingsledamot Igge Holmberg skrev liknande på sin facebooksida, men där får man naturligtvis skriva utan källor.

BRÅ (Brottsförebyggande rådet i Sverige) uppger inte nationaliteten på gärningsmän, men de uppger var brotten sker och relationen till gärningsmannen.

Enligt BRÅ sker 53% av sexualbrotten på allmän plats och gärningsmannen var i 63% av fallen ”helt okänd”.

Det, som skrämmer mig, men som inte diskuteras så mycket, är att uppklarandegraden för våldtäkter är 14%  enligt BRÅ. 86% av våldtäktsmännen går fria.

Är det lättare att ge ett signalement på en person som liknar andra i vänskapskretsen eller en som inte gör det?

Vilka går månne oftare fria? De, som är inom vänskapskretsen, eller de, som är ”helt okända”.

Uppklarandegraden är 14%. Är det då ens rimligt att våldtäkter främst skulle ske av personer man känner? Är det rimligt att andelen uppklarade är större bland ”bekanta”? Eller att det ”helt okänd”, som i högre utsträckning går fria?

Vilken källa använde sig Felicia Bredenberg av när hon skrev att de flesta våldtäktsmän är kända av offret? Eller var det ett löst antagande?

Då jag för en tid sedan som en självklarhet skrev att det fanns en överrepresentativitet bland utlänningar i vissa typer av brott, så ville pressen ha en källa. Några dagar senare publicerade den finska polisen statistiken över utländska medborgares andel i brottslighet – för 2015.

Där framgår andelen brottsmisstänkta utlänningar för olika typer av brott.

Egendomsbrott 11%

Grova stölder 29%

Rån 13%

Bedrägerier 7%

Misshandel 14%

Sexualbrott 19%

Våldtäktsbrott 28%

Sexuellt antastande 32%

Narkotikabrott 8%

Grova narkotikabrott 23%

Vi ser att ju grövre brotten är, desto större är andelen utlänningar.

I debatten påpekas också att dessa brott ”alltid” har funnits. Tyvärr ja, men i vilken omfattning?

BRÅ skriver att samtliga anmälda sexualbrott har ökat från 12147 år 2006 till 18057 år 2015. Det är en ökning med 48% på 9 år.

Ordet ”gruppvåldtäkt” fanns inte i SAOL på 1980-talet. Nu kan vi läsa om det även i åländska media, ”tack vare” färjtrafiken.

I Sverige håller en privat grupp på att analysera andelen utlänningar bland personer, som blivit dömda för gruppvåldtäkter. Jag har sett de preliminära resultaten. De är skrämmande.

Mia Hanström gjorde det lätt för sig genom att säga att alla människor har samma värde och att alla är lika och avslutade debatten för sin del. Kanske Talmannen Johan Ehn kan följa sin egen uppmaning och fortsätta debatten? Jag hoppas att det inte enbart blir en snuttifierad kvällsdebatt på sociala media, eller en ”debatt” baserad på drömmar och fantasier, utan en debatt, som baseras på trovärdiga faktauppgifter, även om många kanske föredrar att lyssna till bekväma lögner och inte vill se de obehagliga sanningarna.

Annika Lindström kallade min gästledare ”Kristallkulan för 2035” för en ”nattsvart vision”. I Malmö har det nu brunnit nästan 100 bilar de senaste veckorna. Kanske rubriken borde ha varit ”Kristallkulan för 2025”?

Jag hoppas att ni som i fortsättningen hävdar att våldtäkter mest sker av bekanta, och att det inte finns någon skillnad mellan risker för personer från olika länder verifierar era påståenden, och inte bara kastar fram dem, som ”självklara sanningar”. Då kanske vi äntligen efter ett och ett halvt år kan ta en debatt om orsaker till bl.a. det ökade antalet våldtäkter och det ökade antalet gruppvåldtäkter och förhoppningsvis minska riskerna. Och samtidigt även riskerna för andra brott.

Det är verkligen bedrövligt att 86% av våldtäktsmännen går fria!

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Utskicket är inte glömt ännu

Det verkar vara nyhetstorka där uppe på Åland eftersom nyhet från maj 2015 blir en ”nyhet” igen. Alltså att Mia Hanström et co anmälde det utskick, där jag stod som företrädare, för ”hets mot folkgrupp”.

Hanström är frustrerad. Så är även jag. Ringde för en dryg vecka sedan till Antero Lehtonen för att än en gång höra mig för vad som händer. Man kan nämligen själv ringa till polisen. Brukar ringa varannan månad för att höra mig för. Polisen har en växel och de vet vem som har hand om vilka ärenden. Man ”måste” inte gå via pressen.

Jag blev dock lite förvånad över att tidningen inte enligt journalistiska principer kontaktade mig i ärendet. Då kunde jag ha gjort några korrigeringar och förtydliganden. Men jag kan skriva också.

I artikeln säger MH att jag författat ett utskick. I inledningen framgår tydligt att det är en grupp. I senare utskick skrev vi tydligare tjugofem, trettio vartefter gruppen växte. Jag var ”företrädare” för denna grupp och den enda som namnet under utskicket.

Syftet var att få till stånd en folkomröstning angående flyktingmottagning. I utskicket hade vi argument emot flyktingmottagning, eftersom tidningarna censurerade motargument. Argument för flyktingmottagning kunde man då, liksom nu, fritt framföra utan källhänvisningar i tidningsspalterna.

Vi eftersträvade debatt. Vi skrev därför medvetet så provocerande, som vi/jag vågade. Jag hade självklart veto-rätt eftersom jag hade namnet under. Jag vet att ”hets mot folkgrupp” är ett grovt brott med två års fängelse på straffskalan, och hade inte något intresse av att bli straffad för utskicket.

MH hänvisar i tidningens artikel till ett citat angående våldtäkter, där vi i utskicket hänvisar till en artikel i Hbl. Mig veterligt så har Hbl inte ens blivit anmäld för dessa uppgifter, som är offentliga uppgifter från statistikcentralen. Jag vill inte tro att jag blir dömd för det heller. Vi får se polisens bedömning så småningom.

Om vi lyckades med att skapa debatt få andra bedöma.

Tidningarna sammanblandar systematiskt detta utskick med Åländsk demokrati. Så även denna gång. Den historiskt korrekta beskrivningen är att efter att alla utskick gjorts, och vi insåg att vi inte kommer att få tillräckligt med namn för en folkomröstning, så bildades Åländsk demokrati. Visserligen av några personer bakom utskicket. Men i gruppen fanns också personer, som fortfarande företräder andra partier i den åländska politiken.

Så det ju är uppenbart att Mia Hanström genom sin ”lättja” att inte vända sig direkt till polisen vill misskreditera mig och Åländsk demokrati med detta utspel. Ändå fick jag inte komma till tals i tidningsartikeln.

Mia Hanström vill kanske också påvisa att polisen agerar långsamt. Och där är vi överens. I vårens tilläggsbudget ville regeringen sänka anslaget till Polisen med ca 50.000 e. Jag skrev en budgetmotion om att strykningen skulle strykas, men ingen, inte ens någon från MHs eget parti understödde den motionen.

Jag har även sett att Jörgen Pettersson ondgjort sig i pressen över den märkliga hanteringen av fönsterskjutningen hos en politiker i staden. Men inte heller Centern stödde min motion.

Vi politiker ska naturligtvis aldrig lägga oss i polisens arbete, men kanske vi ändå möjligen kan få komma med en from förhoppning att detta ärende får ett avslut så snart som möjligt.

Stephan Toivonen

Estoril

Vi måste våga se fakta!

Mia Hanström kommer med några enkla och kanske felaktiga svar i sin replik angående våldtäkter, ofredanden och ”överrisker”, men medger att vi har olika åsikter. 

MH skriver att hon tror på människors lika värde oavsett kön, etnisk bakgrund, religiös tro etc. Underförstått då att jag inte gör det. Vi har det dock med i vårt korta partiprogram, som jag varit med om att skriva.

Men att anse att alla har samma värde, eller värdighet, innebär inte att man måste tro att alla är likadana. Om vi vill ta reda på om det finns grupper, som exempelvis oftare begår brott, så måste vi kunna undersöka det och läsa underökningar. Vi kan inte lägga ner den sociala forskningen och säga att alla beter sig lika.

I Finland, Norge och Danmark redovisar man gärningspersoner enligt nationalitet. Detta har man inte gjort i Sverige efter 2008.

I hela Norden är utlänningar som grupp ”överrepresenterade” när det gäller vissa brott; mord, misshandel och brott av sexuell natur, men vissa nationaliteter uppvisar även ”underrepresentation”.

Om man politiskt väljer att ta emot flyktingar, som en del i arbetet att hjälpa dem, så anser jag att man som ansvarstagande politiker måste bekanta sig med statistiken, och inte sticka huvudet sanden och bara mumla mantrat att ”alla människor har samma värde, alltså kan det inte finnas skillnader”. Vi inte vill att Ålands skall bli ett sociologiskt experiment.

Enligt Amnesty International tar varken Saudiarabien, Bahrain, Kuwait eller Japan emot flyktingar från Syrien. De hjälper med pengar istället. Så Mariehamn har tagit emot fler flyktingar är Japan med 127 miljoner innevånare. Och Kumlinge planerar det.

MH beskriver som ”fakta” att de flesta våldtäkter begås av män, men i följande mening som ”fakta” att ”Svenska polisen (BRÅ) har kartlagt anmälningar av sexuella ofredanden mot ungdomar under 18 år förra året. Totalt cirka 3300 anmälningar, där är inte ungdomar med utländsk bakgrund överrepresenterade, vilket är de som ST lyfter fram som det största problemet. ”

Trots att jag frågat efter källan tre gånger via MHs blogg, så har jag inte fått den. Mot bakgrund av att BRÅ mig veterligen, inte publicerat gärningsmän enligt nationalitet sedan 2008 vill jag hävda att MH ljuger.

MH skriver att hon lämnat in en anmälan angående ”hets mot folkgrupp” för ”utskicket” ifjol och att alla har rätt att göra det om de misstänker att något material kan uppfylla dessa krav.

Nyan gjorde dock ett bra journalistiskt arbete och kontaktade Finlands främsta expert på ”hets mot folkgrupp” och han sade entydigt att det inte var fråga om det.

Man får faktiskt inte göra falska polisanmälningar, dvs anmäla något som inte inträffat. Om det så är en cykelstöld som inte ägt rum, eller som nyligen skrivits om då en kvinna anmälde en man för en våldtäkt som inte ägt rum. Det är ett allvarligt brott och kvinnan fick villkorligt fängelse. Lagarna gäller alla, både mig och MH.

MH har rätt i att jag inte ansökte om medlemskap i Feministparaplyet. Det gällde att få kalla mig feministisk kandidat inför valet. Rätt skall vara rätt. Däremot var det Feministparaplyet, som avgjorde saken. Hur kan en fristående organisation kan ha en demokratisk rätt att bestämma vem som får kalla sig feminist? Jag skrev: Ni har inte monopol på ordet.

Men vi måste se allt detta i ett större perspektiv. Sen jag skrev den första repliken så har vi alla sett många rubriker om våldtäkter och festivaltafsande. Hur många nationaliteter? detta är utöver de trakasserier, som vi ”alltid haft”?
Läste förvånat att man skyllde på värmen...

Som politiker kan inte fatta våra beslut på basen av fagra festtal, eller ett ideologiskt önsketänkande.  Vi måste basera oss på fakta. Vi måste våga se fakta.

Vi politiker måste få överväga mellan att ”hjälpa i närområdet” eller ”ta flyktingar till Åland”.

Jag behöver inte längre skriva om fiktiva terrorister. Vi har väl alla läst nyheterna från Paris, Bryssel, Nice, Würzburg,  Anbach, München och Reutlingen. Vill ni ha Åland på listan? 

I Estoril, Portugals ”Riviera”, kan jag se tio poliser på mina joggingturer. IS har ju hotat med att det ska smälla på fler turistorter.

Vi politiker bör, som jag ser det, i främsta hand jobba för Åland o dess befolkning. Det borde vara perspektivet och jag vill att Åland skall vara säkert också i framtiden!

Stephan Toivonen

Vågar Hanström ta debatten i år?

”Engagerade män behövs” såg vi i en rubrik nyligen.

Och ”Men det engagemang som våldtäkterna på festivaler väcker kan hjälpa till att förändra, för vi behöver en förändring nu genast. Vi behöver få igång en diskussion och ifrågasättande av de destruktiva delarna av maskulinitetsnormerna.”

Och avslutningsvis:

”* Jag hoppas att många män väljer att engagera sig tillsammans till exempel i Ålands Feministparaply.”

Då jag ville bli medlem i ÅF, så gick det inte för min beskrivning ”feminism” var ”felaktig”.

Då jag, som undertecknare av ett sk utskick försökte lyfta fram bl.a. risker med våldtäkter från vissa grupper så blev jag polisanmäld av samma Mia Hanström för ”hets mot folkgrupp”. Ärendet är inte avgjort, och det kan hända att det slutar med anmälan om falsk angivelse ännu.

Talar MH med kluven tunga eller har åsikterna förändrats?

Vilka grupper finns bakom våldtäkter / ofredanden på festivalerna i Sverige? Svenskfödda killar?

Från svensk polisrapport: ”De misstänkta i brott som utförts av en större grupp gärningsmän, på offentlig plats, var främst personer med utländskt medborgarskap. Vid brotten som anmälts i simhallar har de misstänkta gärningsmännen främst varit asylsökande pojkar.”

Vid trakasserierna i Köln vid nyår var det till sist väldigt få av de misstänkta /dömda var från Europa.  Polischefen i Köln har nu avgått med pension och nu skriver man nya lagar för sexuellt ofredande.

Ibland sägs det att detta har ”alltid” förekommit och förekommer redan på Åland. Och visst. Det har ”alltid” förekommit. På medeltiden var brudrov så vanliga att Birger Jarl stiftade lagar om kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid.

I 1734 års lag kan vi läsa: ” Tager man qwinno med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagliga thertil wunnen; miste lifwet, och qwinnan ware saklös.”

Men Helsingfors biträdande polischef Ilkka Koskimäki medger att Finland drabbats av en ny typ av sexualbrott. (FNB)

”– Vi har målsägare i alla de här grova våldtäktsfallen och alla har beskrivit förövarna som utlänningar. Det är fakta som jag talade om vid presskonferensen. Det är oroande. Jag hoppas det inte uppstår någon konflikt här. ”

Och minister Margot Wallström sade att man i Saudi-Arabien har en medeltida kvinnosyn. Faktum är att man i många länder ännu skuldbelägger kvinnor och t o m stenar dem för äktenskapsbrott om de blir våldtagna.

Så om man verkligen vill göra något åt problemet måste man våga fråga sig varför just ”dessa män" våldtar och vad som fungerar för att stoppa dem. För ett år sedan fick jag inte ens ställa frågan, utan att helvetet bröt lös. Rådande norm är att det inte finns några som helst skillnader mellan olika grupper av människor beträffande uppväxt och miljö som kan påverka vilken inställning man har gentemot kvinnor, sexualitet och vad som är rätt och inte rätt att göra. Men om så är fallet, har inte feministrörelsen underkänt sig själva? Varför allt detta arbete med att öka jämställdheten om den i slutändan ger samma resultat som för män som vuxit upp i länder där kvinnans vittnesmål är hälften så mycket värt som en mans, där hon blir straffad istället för gärningsmannen vid en våldtäkt? Där barnäktenskap och tvångsäktenskap är tillåtet, osv?

Har vi gjort något för att förbättra kvinnans ställning och trygghet i vårt samhälle sedan medeltiden eller har vi inte det? MH verkar underkänna tanken om att det finns "högriskländer" förknippade med mer kvinnofientliga kulturer? För överrepresentationen är ju ett faktum. Speciellt när det gäller överfallsvåldtäkter på öppen gata av män i grupp, vilket ju är det som ökat mest markant. Ska vi försöka göra något åt det och se verkligheten för vad den är, eller fortsätta blunda och polisanmäla budbäraren? Vågar Mia Hanström och feministakademin ta debatten detta år, eller ska vi kopiera de svenska anti-tafs-banden?

Det behövs kanske "konservativa" krafter som ÅD, som vågar träda fram och bara säga "stopp" - för säkerhets skull?

Ni kritiserar mitt ordval. Ni kritiserar ordvalet i ett utskick, som var avsett att provocera. Du, Mia Hanström, polisanmäler mig för min metod att försöka hindra ökade risker i vårt samhälle.

Men ni har inte monopol på ordvalet. Ni har inte monopol på metoderna. Ni har inte heller automatiskt tolkningsföreträde. Ni har inte ens monopol på ordet ”feminism”.

Jag tror inte på er konfrontationsmetod att försöka skuldbelägga alla män. Men jag tillåter dig att ha dina åsikter.

Du tror inte på mina ord eller åsikter, men det är min frihet att ha dem. Kanske vi andra som ”män” ändå kan bidra med kunskap till varför det kan hända än att de möjliga offren skall förklara varför brotten begås.

Stephan Toivonen

Lagtingsledamot

Börjar det vara tomt på barrikaden?

Fred Forsell undrar i sin fredagskrönika varför det blivit så tyst i åsiktskorridoren.

Själv tycker han att det känns som om folk tänker: ”jo, den svenska regeringen har ju, hrm, skärpt reglerna, det är numera svårare att ta sig in i landet, så jag antar att, hrm, Sverigedemokraterna hade rätt när de ville stänga ute folk, och kanske, hrm, främst muslimer.”

Det kan ligga något i Forsells gissning. Även om han enbart skriver att svenska regeringen har ”skärpt” reglerna. Enligt SVT så har Sverige infört Europas strängaste asylregler och Europas strängaste regler för anhöriginvandring och en minister sade att man räknar med att utvisa ca 80.000 asylsökande i år. Alltså UTVISA, inte ta emot.

Man har alltså infört en politik, som man för några månader sedan själva kallade rasistisk. Undra på att det är tyst i åsiktskorridoren. Forsell står kvar på barrikaden, men de flesta andra har bytt barrikad.

Åländsk demokrati har aldrig någonsin talat om religioner eller ”raser” eller ”färger” utan enbart att ju längre bort, desto större skillnader.

Men vem skall nu vara i Åsiktskorridoren?  Åländsk Demokrati är väl nu det parti på Åland, som ligger närmast EUs linje i flyktingfrågan?

Forsell skriver: ”1. Varje land med ekonomiska möjligheter bör hjälpa så många nödställda som möjligt. ” Och då kommer följdfrågan: Hur och var hjälper man ”så många som möjligt”? Självfallet så nära hemländerna som möjligt. EU har nu gett sammanlagt 6 miljarder Euro till flyktingarna i Turkiet. Samtidigt som man sagt att man tar emot 75.000 asylsökande i år. Det betyder 4,25 på Åland. Undra på att det är tyst i åsiktskorridoren. Och på Forsells barrikad.

Forsell skriver också ”Ingen vettig människa bör lyssna på dem när de visar upp statistik över ”den eller den brottligheten”. Nej, så ingen behöver lyssna på vad jag hittade i Helsingin Sanomat i veckan, nämligen att hälften av de som var misstänkta för våldtäkter senaste år i Helsinfors var utlänningar. Det gäller ju naturligtvis enbart Helsingfors och kan inte gälla på Åland. Någonsin. Eller?

Forsell skriver att vi inte ska låta ”dem” vara en del av det normala politiska livet. Han har fel. Åländsk demokrati är redan en del av det politiska livet. Vi har samma rätt att yttra oss, att rösta och att lägga motioner i både lagting och stadsfullmäktige, som alla andra som är demokratiskt invalda.

Och för egen del, så har jag inte ens tänkt tanken på att utesluta de partier, som inte står bakom EUs nuvarande flyktingpolitik. Det är det som kallas demokrati. Det måste få finnas olika åsikter. För ett år sedan var det Åländsk Demokrati, som var avvikande från etablissemanget i denna fråga. Nu kan man säga att det är alla andra som är avvikande i denna fråga.

Väl mött i åsiktskorridoren Forsell!

 Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Varför detta hat?

”Varför allt detta hat” var rubriken på Annika Orres ledare.

Jag hade ”taggats in”, så läste jag den.

I början en debatt om en halalslakt och sen om de hatmail som minister Fellman fått.

Då jag varken debatterat halalslakt eller sänt hatmail till ministern så funderade jag varför jag ”taggats in”.

Ville AO ha min personliga syn på ”varför detta hat”?

Hon förstår nog att jag har erfarenhet av hot och hat.

Jag vet hur man kan få både hot och hatmail. Man sätter sitt namn under ett provokativt utskick i ett känsligt ämne, som går helt emot etablissemanget. Sen debatterar man flitigt på facebook och i tidningarna i hårda ordalag med ett och annat invektiv och så kommer hatmailen. Jag vet. Jag har erfarenhet.

När jag sedan beslöt att ställa upp i ett demokratiskt val, så försökte jag att skriva sakligt och undvika skällsord. Jag gjorde säkert något övertramp, men hatmailen minskade radikalt. Det är min erfarenhet.

Vill man reta upp en åsiktmotståndare, så kan man som AO inleda med att beskriva motståndaren på ett felaktigt sätt. AO utgår ifrån att jag fått ”invandrarkritiska röster” och påstår att jag gick till val på en ”flyktingfientlig politik”. Mina sympatisörer vet att detta är felaktigt. Jag har ett otal gånger påpekat att vi inte är emot invandring / fientliga mot flyktingar. Vi är kritiska till flyktingpolitiken. AO lyckades inte heller pricka in mitt röstetal. Det var 341 röster, inte 339. Alltså var allt hon skrev om mig felaktigt.

Tror ni journalister att våra sympatisörer eller de, som är skeptiska till flyktingpolitiken uppskattar detta?  

Då en journalist intervjuade mig i Lagtinget, så undrade denne varför några kolleger i Lagtinget inte hälsade korrekt på mig. Jag svarade att, det fanns två stycken, som trots att vi på skolningen blivit tillsagda att hälsa artigt på alla i demokratins namn, vägrar hälsa att på ett korrekt sätt.

Det finns även två personer i plenisalen, som kallat mig rasist. Det är kanske samma personer. Kanske inte. Tror de att respekten för demokratin ökar på detta sätt? Sedan är de och AO överraskade av  hatmailen. Personligen är jag inte så överraskad.

Får månne lagtingsledamot Tony Wikstöm lika många hatmail. Han har liknande åsikter, men respekterar demokratin och har ett annat språkbruk.

Vem står bakom hatmailen mot NF? Kanske inte någon inom ÅSD, Lib eller C. Men det kan vara någon från vilket som helst av de andra partierna eller någon av de 30%, som om inte röstade eller från någon som inte ens har rösträtt.

Själv har jag förvånats över hur många inflyttade som stöder ÅDs politik. Fellman skrev att det var ett mail med dåligt språkbruk. En möjlighet är ändå att hatmailen kommer från ÅSD; en invandrare, som inte undersöder flyktingpolitiken. (ÅD= Åländsk demokrati, ÅSD= Ålands socialdemokrater)

Jag ställde upp i valet för att alla skulle kunna ha ett alternativ då jag såg hur svårt det var att få in en insändare i tidningarna i det känsliga ämnet även för en erfaren skribent.

Allt för att minska polariseringen. Dessutom försöker jag undvika skällsord i debatten och på det sättet vara ett föredöme för mina sympatisörer.

Då ledarskribenter och ledande politiker använder sig av skällsord, så sprids ju detta till anställda och familjemedlemmar. Detta kan vi se exempelvis på Facebook.  

Men media ”hjälper till” att driva fram hatet på ännu ett sätt. Gång efter annan skriver de förnedrande om dem som röstat på ÅD i ett demokratiskt val. De skriver om outbildade, äldre män, osv. Jag har faktiskt träffat många av våra sympatisörer. Det är ett tvärsnitt av ålänningar; anställda, företagare, pensionärer, offentliganställda, män, kvinnor, unga o äldre. Mellan tummen och pekfingret, så skulle jag säga att utbildningsnivån troligen är högre än i lagtinget.

Så bästa ledarskribenter. Fortsätt med att förnedra våra sympatisörer, och alla som är emot den förda politiken, och fortsätt med att beskriva vår politik på ett felaktigt sätt. Och låt sedan några politiker bete sig klumpigt och kasta skällsord efter mig och andra med liknande åsikter, så har ni tillsammans både sått och vattnat det hat, som några stackare sedan får skörda.

Minister Fellman kunde vara ett bättre föredöme för oss politiker på många sätt. Hon kunde ha besvarat några av de frågor vi ställde till henne i samband med det planerade asylboendet istället för att avfärda dem som ”rasistisk goja”. Kanske det skulle ge färre ”hatmail? Kanske?

Men jag håller med Bladh, som i ledaren 29/2 skriver :”Aldrig förfalla till ett språkbruk som föder hat” och hoppas att vi på Åland kunde undvika den förändring och den till synes hopplösa polarisering som vi ser i Sverige och istället på ett konstruktivt sätt kunna diskutera framtiden på Åland. För Åland och dess befolkning, som det heter i talmanseden. 

Nu lämnar Åländsk demokrati debatten

En intensiv debatt har den senaste tiden förts i dagstidningarna på insändarsidorna och även i ledare.

Niklas Lampi skrev en ledare 17.2.16 där han förutom en mängd mindre felaktigheter pekar ut personer i ÅD, inte bara en utan flera som misshandelsdömda, helt felaktigt. Ingen av vi tre som idag utgör ÅD, samma personer som undertecknat insändarna är misshandelsdömda. Ingen.

Lampi väljer också att på ett indirekt sätt koppla samman ÅD med hoten som framförts mot kansliminister Nina Fellman genom att i underrubriken till sin ledare skriva ”Samtidigt som kansliministern hotas till livet fortsätter ÅLD att hetsa mot henne.” Han väljer också att lägga fram texten på ett sådant vis att vi ”kanske” inte står bakom hoten.

Vi kunde knappast ha varit medvetna om hoten som framförts då det var först i Fellmans replik till oss som det kom fram i offentligheten att hon alls blivit hotad, dessutom borde rimligtvis inte det sorgliga faktum att någon person hotats medföra att denne tillåts bedriva en oemotsagd politik. Nina Fellmans eget svar ger förutom att det riktats hot mot henne inte mycket. Hon meddelar att hon i egenskap av minister inte tänker gå i svaromål mot den ”rasistiska goja” ÅD sprider. Hon upplyser om att det är både hat, hot och rena dumheter. Hoten är vi lite intresserad av, vem har vi hotat? Det är grova anklagelser.

Igge Holmberg däremot har gång efter annan gjort försök till repliker, till synes mer förvirrad och desperat för varje gång. Senast den 18.2.16 skrivs om halmgubbar och tillskrivande av åsikter på ett helt felaktigt sätt.

Det handlar inte om några halmgubbar, det handlar inte om att vi tillskriver NF eller socialdemokraterna åsikter de inte har, likt Igge gör då han skriver att vi menar att ALLA syrier eller irakier är högriskmänniskor. Det är ingen halmgubbsdebatt, vi tar inte en åsikt den andra personen inte har och debatterar emot den. Vi ställer raka frågor. Man kan inte förespråka något som haft konsekvenser i andra länder och förvänta sig att inte behöva ta ställning till om det är värt risken. Det handlar om iskall fakta. Här senast bekräftat i en undersökning som presenterades i Hufvudstadsbladet 17.2.16 utförd av polishögskolan på beställning av statsrådet.

Det är ingen trevlig läsning alls, inte för någon men i synnerhet inte för den som dag efter dag, händelse efter händelse väljer att blunda för verkligheten.

Vidare skriver Holmberg om våra privata FB profiler och anmärker på de ”rasistiska muhammedkarikatyrerna” som sprider en distinkt rasistisk tanke. Hos de flesta andra har karikatyrerna kommit att representera en bild av pressfrihet, men alla andra har väl kanske fel.

23.2.16 besvarar Igge en insändare undertecknad ”realist” och upplyser om att 97 procent av de som är födda här är hederliga människor medan 95 procent av de som kommmer från ”krig och nöd” är hederliga, en skillnad på 2 procent som Igge menar inte är stor.

Nu har vi inte ens kollat upp de siffror som presenteras, men väljer man att tro dem och vänder på det hela, så är det 3 procent av de som är födda här som begår brott medan 5 procent av de som är från ”krig och nöd” är brottslingar, nära på en fördubbling alltså, men det är försummbart i Igges värld. Typen av brott som begås de båda kategorierna emellan tas inte upp alls.

Sättet man använder för att smutskasta oss, argumenten och lögnerna, och de uteblivna svaren gör att vi i nuläget inte ser någon orsak att fortsätta debatten, utan med en fjäder i hatten lämnar den och ägnar tiden den tar till annat. Tack så länge.

Johan Boman

Ulf Damsten

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati