En intensiv debatt har den senaste tiden förts i dagstidningarna på insändarsidorna och även i ledare.
Niklas Lampi skrev en ledare 17.2.16 där han förutom en mängd mindre felaktigheter pekar ut personer i ÅD, inte bara en utan flera som misshandelsdömda, helt felaktigt. Ingen av vi tre som idag utgör ÅD, samma personer som undertecknat insändarna är misshandelsdömda. Ingen.
Lampi väljer också att på ett indirekt sätt koppla samman ÅD med hoten som framförts mot kansliminister Nina Fellman genom att i underrubriken till sin ledare skriva ”Samtidigt som kansliministern hotas till livet fortsätter ÅLD att hetsa mot henne.” Han väljer också att lägga fram texten på ett sådant vis att vi ”kanske” inte står bakom hoten.
Vi kunde knappast ha varit medvetna om hoten som framförts då det var först i Fellmans replik till oss som det kom fram i offentligheten att hon alls blivit hotad, dessutom borde rimligtvis inte det sorgliga faktum att någon person hotats medföra att denne tillåts bedriva en oemotsagd politik. Nina Fellmans eget svar ger förutom att det riktats hot mot henne inte mycket. Hon meddelar att hon i egenskap av minister inte tänker gå i svaromål mot den ”rasistiska goja” ÅD sprider. Hon upplyser om att det är både hat, hot och rena dumheter. Hoten är vi lite intresserad av, vem har vi hotat? Det är grova anklagelser.
Igge Holmberg däremot har gång efter annan gjort försök till repliker, till synes mer förvirrad och desperat för varje gång. Senast den 18.2.16 skrivs om halmgubbar och tillskrivande av åsikter på ett helt felaktigt sätt.
Det handlar inte om några halmgubbar, det handlar inte om att vi tillskriver NF eller socialdemokraterna åsikter de inte har, likt Igge gör då han skriver att vi menar att ALLA syrier eller irakier är högriskmänniskor. Det är ingen halmgubbsdebatt, vi tar inte en åsikt den andra personen inte har och debatterar emot den. Vi ställer raka frågor. Man kan inte förespråka något som haft konsekvenser i andra länder och förvänta sig att inte behöva ta ställning till om det är värt risken. Det handlar om iskall fakta. Här senast bekräftat i en undersökning som presenterades i Hufvudstadsbladet 17.2.16 utförd av polishögskolan på beställning av statsrådet.
Det är ingen trevlig läsning alls, inte för någon men i synnerhet inte för den som dag efter dag, händelse efter händelse väljer att blunda för verkligheten.
Vidare skriver Holmberg om våra privata FB profiler och anmärker på de ”rasistiska muhammedkarikatyrerna” som sprider en distinkt rasistisk tanke. Hos de flesta andra har karikatyrerna kommit att representera en bild av pressfrihet, men alla andra har väl kanske fel.
23.2.16 besvarar Igge en insändare undertecknad ”realist” och upplyser om att 97 procent av de som är födda här är hederliga människor medan 95 procent av de som kommmer från ”krig och nöd” är hederliga, en skillnad på 2 procent som Igge menar inte är stor.
Nu har vi inte ens kollat upp de siffror som presenteras, men väljer man att tro dem och vänder på det hela, så är det 3 procent av de som är födda här som begår brott medan 5 procent av de som är från ”krig och nöd” är brottslingar, nära på en fördubbling alltså, men det är försummbart i Igges värld. Typen av brott som begås de båda kategorierna emellan tas inte upp alls.
Sättet man använder för att smutskasta oss, argumenten och lögnerna, och de uteblivna svaren gör att vi i nuläget inte ser någon orsak att fortsätta debatten, utan med en fjäder i hatten lämnar den och ägnar tiden den tar till annat. Tack så länge.
Johan Boman
Ulf Damsten
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar