Så var det den 22/3 dags för mer debatt i Nyan.
En förkortad version av Femtio nyanser av rasism kom äntligen in, och i samma tidning en ledare av ledarskribenten Jonas Bladh under rubriken Finns inte debatten - eller döljs den i osakligheter?
Saxat ut insändaren:
"Finns
det verkligen ingen debatt om flyktingmottagande?
På
insändarplats i dagens tidning skriver Stephan
Toivonen om
flyktingmottagande. Han menar att det finns många olika sorters
kritiker, och att man inte kan kalla dem alla för rasister.
Självklart har Toivonen rätt.
Han
har också rätt i att debatten i frågan allt för ofta blir hätsk,
spårar ur och innehåller mycket osakligheter.
Det
är dessutom en debatt som är värd att föras på ett sansat,
sakligt och initierat sätt. Det är bra att Mariehamns
stadsfullmäktige enhälligt sade ja till att staden ska ta emot
flyktingar de närmsta åren. Åland och Finland borde göra mer för
alla de som drabbas av krig, svält och diktatur."
"Däremot
tappar Toivonen bort sig på andra ställen i sin insändare. Dels
presenterar han en sorts ”guilty by association”-pedagogik (skuld
genom sammankoppling) när han vill skrämma inför tanken på att
Åland skulle ge en fristad till ett antal syriska flyktingar. Genom
att leverera statistik (utan vidare bakgrund) om våldtäkter utförda
av irakier i Finland låter han läsaren förstå att det skulle bli
en smärre våldtäktsepidemi på Åland om syrier kom hit. Däremot
förklarar han inte varför det är en naturlag att syrier som flyr
krig och till Finland inflyttade irakier bör behandlas på samma
sätt.
Anledningen
till att Toivonen inte förklarar detta är enkel: det vore rasism.
För att resonemanget ska hålla måste grupperna kopplas ihop, genom
religion eller folkslag. Och att göra det antagandet, och peka ut en
grupp på det sättet som mer benägna att begå brott är
rasistiskt. Därför låter Toivonen läsaren göra det antagandet.
Den
här metoden, med halvsanningar, insinuationer och fördomar,
dominerar tyvärr debatten kring flyktingmottagande. Det är ett
enkelt och populistiskt sätt att debattera. Man spelar på rädslan
för det okända, för förändring. Sällan håller dock
faktaunderlaget för närmare granskning.
Stephan
Toivonen avslutar sin insändare med det argument som blivit till ett
mantra för bland andra Sverigedemokraterna i Sverige: man får inte
debattera invandring och flyktingmottagande.
Ett
påstående som är lika osant som löjeväckande. För alla som
följt den offentliga debatten på Åland, i Finland, i Sverige eller
snart sagt vilket annat land som helst i västvärlden framstår med
all önskvärd tydlighet att så inte är fallet. Överallt
diskuteras flyktingmottagande, invandring och integration. I
tidningar, i parlament och i sociala medier.
Däremot
håller debattnivån allt för ofta, som sagt, allt för låg nivå.
Även detta ger Toivonen ett exempel på när han avslutar sin
insändare. Han skriver:
”Kan
Åland få sin egen ABB, liksom Norge? Ja. Hur? Enklast genom att
strypa debatten och göra alla unga invandringskritiker frustrerade.
Tidningarna har ansvaret.”
Det
är alltså tidningarna i Norge som bär ansvaret för att ha
gjort Anders Behring Breivik till
det senaste decenniets värsta terrorist i Europa? Anser Toivonen
rent av att det var rättfärdigat för Breivik att döda 78 personer
för att någon tidning har refuserat insändare?
Debatten
kring flyktingmottagande måste föras, folks rädslor tas på
allvar. Men det görs genom en renhårig debatt från alla sidor."
Repliken blev följande:
Jag
håller med Jonas Bladh om att det behövs en debatt om
flyktingmottagandet.
Såg
en artikel om att det finns 51.000.000 flyktingar i världen. Då är
det viktigt att vi även på Åland diskuterar vad vi kan göra.
Det
verkar dock svårt att föra en debatt eftersom ”vanliga” regler
inte tycks gälla. Jag brukar ofta ha min utgångspunkt i ekonomi
och kostnader. Så även i min första insändare i
flyktingproblematiken.
Jag
har lyfter fram frågeställningar, försöker få reda på kostnader
och risker med flyktingmottagning. Och jag har, min vana trogen, även
några konkreta exempel för att karikera / förtydliga
frågeställningarna.
Jag
har blivit förvånad av resultaten.
Andra
må kalla mig vad de vill, och de må lägga vilka utgångstankar de
vill på mig, men jag försöker enbart, som vanligt, att hitta
någonslags ”sanning”.
Eftersom
man från Stadens sida poängterade att staten skulle betala för
allt, så konkretiserade jag risken med att beskriva en hemvändande
IS-krigare i Vikingterminalen, för att i följande mening skriva:
”Betalar Staten då också?”
Ibland
kanske min satir inte passar in, men den risken tar jag. Bladh
exemplifierade detta med min fråga om Åland kan få sin egen ABB
och frågade om jag rent av anser att det rättfärdigade Breivik om
någon tidning hade refuserat hans insändare. Mitt svar är ett
entydigt NEJ.
Däremot
håller jag inte med om att det skulle vara så lätt att debattera
flyktingfrågor på Åland. Den sk lång tråden på Åland Ekonomi
med 650 kommentarer visade kanske vilket uppdämt behov det finns.
Min
insändare ”50 nyanser av ”rasism” ” tog 12 dagar att komma i
tidningen. En handfull mail och två samtal. I ditt första mail
talade du om ”lögner”, men efter att jag sänt några länkar,
så fick ”lögnerna” bli kvar. Igges replik kom in dagen efter.
JB
skriver att det finns
en rädsla i samhället för det nya, det okända och att den måste
politikerna också ta på allvar. Det håller jag med om, och anser
även att det är en paradox att Åland, som fått garantier för att
bevara svenska språket och kulturen väljer att aktivt ta in
personer med andra språk, annan kultur och annan religion. Varför
inte hjälpa närmare via Emmaüs , FN och andra organisationer?
JB
anser dock att jag tappar bort mig i några ställen i insändaren
Det gäller min nyans om våldsbrott och utlänningar. JB talar om
”våldtäktsepidemi” och nämner senare att faktaunderlag sällan
håller för vidare granskning.
Låt
mig därför förklara mitt tankesätt, så att vi kan föra en
diskussion.
I
den ”långa tråden” på Fb halkade vi in på våldtäkter och
jag försökte beräkna risken. Hade sett en artikel i Hbl, där man
skrev att över 30% av våldtäkterna begicks av utlänningar och att
irakierna var 0,1% av befolkningen men stod för 5% av de uppklarade
våldtäkterna. I en annan artikel framgick att överrisken var
53ggr.
Jag
uppskattade att Åland kunde få en population om ca 300 syrier när
programmet är klart för hela Åland.
I
Finland sker 16,8 våldtäkter bland 100.000 innevånare och 300
begår då 0,05 våldtäkter/år. Men 300 ”irakier i Finland”
begår 2,7 enligt statistikcentralen. Men jag vill ha en ”prognos”
över syrier. Kan jag ta samma uppgifter? Jag vet att varken Syrien
eller Irak är några gamla nationer. De bildades efter första
världskriget, då Frankrike och England delade upp sina kolonier.
Herrarna Sykes och Picot drog gränser utan att bry sig om stammar,
religioner etc. Då kan det vara ganska rimligt att risken för
personer från Syrien kan vara lika stor som för personer från
Irak. De har liknande bakgrund, är kvotflyktingar och
integrationsprogrammet är ju likadant.
Så
den bästa modell, som jag hittat, är då att antalet våldtäkter
ökar med 2,7/år eller 18 extra våldtäkter under de inledande tolv
åren och sedan 36 under de följande. Rent statistiskt bör det då
även förekomma ca 80 våldtäktsförsök under denna period.
Jag
tycker detta är skrämmande, men kritikerna hävdar bara att jag
räknat fel, utan att förklara närmare.
Borde
inte den som vill ändra samhället komma med säkra kalkyler över
vad som händer när det gäller kostnader, risker för våldtäkter
osv?
Senare
granskade jag även andelen utlänningar (ej Fin-Sve) bland de
våldtäktsdömda på Åland. De var 80%. Det tyder ju på att
integreringen så här långt har varit ännu sämre än på
fastlandet.
Det
finns ett antal ”högriskländer” när det gäller våldtäkter
och när det gäller IS-terrorism. Vissa har båda riskerna, bl.a.
Syrien. Vad jag förstod från fullmäktigemötet i MH, så är det
just flyktingar från Syrien som är det mest aktuella.
Då
25% av riksdagskandidaterna vill minska flyktinginvandringen med
hänvisning till terrorrisken, så kan man ju undra varför denna
diskussion förs så marginellt på Åland?
Debatten
kring flyktingmottagande måste föras, folks rädslor tas på
allvar. Jag och kanske även Bladh vill ju ha fakta i debatten.
Kanske det kunde vara på sin plats att fråga läsarna i en enkät
eller stadsborna via ett utskick följande:
”Vill
du att Mariehamns stad skall ta emot flyktingar från Syrien, Irak,
Afganistan, Somalia eller Libyen?”
OCH Blads svar direkt efter:
OCH Blads svar direkt efter:
Svar: Toivonen
fortsätter med sin sifferexcersis, men fortfarande finns det en hel
del brister i resonemanget. För det första har Mariehamns stad
beslutat att ta emot 20 kvotflyktingar i ett första läge, därefter
15 personer i fyra intervaller fram till 2027. Det utgör 80
personer. Toivonen får detta till 300. När det gäller
våldtäktsstatistiken i Finland bör den kompletteras med
bakgrundsinformation, det är här jag tycker att uträkningen
brister. Hur många personer handlar det om? Var har våldtäkterna
utförts? Vi vet att de allra flesta våldtäkter utförs i hemmet i
nära relationer, inte ”på stan”. Inte sällan döms samma
våldtäktsman för flera våldtäkter mot samma offer. Hur detta
spelar in i Toivonens statistik vet inte.
Skulle
vi tillämpa samma tankesätt som Toivonen gör gällande våldtäkter
när det gäller terrorhotet borde vi vara rädda för norrmän. Det
var en norrman som utförde det värsta terrordådet i Västeuropa
det senaste decenniet, med 78 dödsoffer. Men så dumma är vi
förstås inte att vi därför stänger gränserna mot Norge.
Fler
människor är på flykt i världen än någonsin efter andra
världskriget. Vi kan, och ska hjälpa många av dem på plats genom
bistånd. Men alla kan inte skapa sig nya liv i flyktingläger, många
kommer aldrig att kunna återvända till sina hem. Dem kan och ska vi
hjälpa genom att ge dem en fristad och chans till ett nytt liv. Det
är vårt moraliska ansvar.
Jonas
Bladh
Som jag naturligtvis måste svara på.