Debattera sakfrågorna

Jonas Bladh vet att han inte kan kalla mig rasist, eller främlingsfientlig. Det har jag i flera insändare förklarat att vi/ jag inte är. Denna gång skriver han därför först om ett annat parti att de: ”fiskar röster i främlingsfientlighetens grumliga vatten”

Då insinuerar han samtidigt att jag skulle vara det utan att jag i princip kan bemöta det.

Det är en ful debattstil. En mycket ful debattstil.

Så skriver han att jag bildat Åländsk Demokrati med hjälp av xeno- och homofober.

Det är också en väldigt, väldigt ful debattstil.

Han har faktiskt ingen aning om vem mina sympatisörer är. Han har ingen aning om vilka som var sponsorerna bakom utskicket. Han har ingen aning om vilka personer som kontaktat mig. Han skulle nog bli väldigt, väldigt förvånad om han skulle få listan.

Och han har ingen aning om vilka åsikter de har.

Och nu förväntar sig läsaren att jag skulle skriva var jag skulle vilja sparka Bladh eller vad jag anser om hans medarbetare, som skriver alla artiklar i ämnet och som ringer mig för intervjuer. Och som skriver ledare och har andra åsikter än vad jag har.

Lugn. Jag är öppen och tolerant. Jag anser att alla människor har samma värde oberoende ursprung och åsikt. Så jag debatterar och skriver, men jag värdesätter inte folk.

Jag önskar att alla på Åland kunde vara öppna och toleranta mot varandra.

I rubriken skriver han ”En sanning är inte alltid en sanning” och tar som exempel: ”Inte sällan använder Toivonen bara de siffror som tillför hans sak legitimitet. Ett sådant exempel finns på insändarsidan i dag, där han säger att Sverige endast givit 128 miljoner i bistånd till Syrienkrisens närhet. Sanningen är att Sverige, genom Sida, har betalat ut 320 miljoner i bistånd till hjälp i och omkring Syrien under 2014”

Och var är felet? Jag skriver 128 miljoner i närheten. Han skriver 320 miljoner ”i och omkring” Syrien. Självfallet blir det mera. Men jag hade inte fel. Min ”sanning” platsar bredvid Bladhs ”sanning”. Vi kan båda ha rätt, men vi talar om olika saker. Men Bladhs 320 miljoner skall jämföras med de 34300 miljoner ( 34, 3 miljarder) som Sverige satsar på asylinvandring o integration. Man satsar alltså 100 ggr mer på att hjälpa några i Sverige än många i och omkring Syrien.

Så det var ett väldigt dåligt exempel att ta som grund att koka denna tunna soppa på.

Vi inom Åländsk Demokrati vill svänga på dessa siffror. Hjälpa mer i närregionen, och lite, mycket lite på hammaplan. Vi vill inte att Åland skall bli ett nytt politiskt experiment. Vi tycker att Åland är bra som det är. Vi är ett ”Nöjesparti”.

Jag vet att man inte skall undervisa en ledarskribent, men det är en del av min personlighet. Liksom att debattera. Jag har debatterat i fyrtiotre år. Jag undervisade mina klasskamrater i matematik redan i folkskolan.

Därför kan jag inte låta bli att påpeka att Bladhs ledare borde fokusera kring sakfrågorna. Inte att kring kasta invektiv på motståndaren, eller insinuationer, eller att göra felaktiga påståenden om de siffror som finns. Kanske Bladh helt enkelt även borde läsa innantill lite noggrannare innan pennan kommer fram.

Med risk för att ha lite fel i siffrorna kan jag inte låta blir att plocka lite mer från nattens fb-flöde. FN lär satsa 70 miljarder på flyktinghjälp. Sverige lär satsa 80 miljarder. Det låter ju bra för den humanitära stormakten. FN hjälper 12 miljoner. Sverige hjälper 78.000 per år.

Det är detta debatten borde handla om. Och det är detta ÅD vill diskutera.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

PS  Min personliga åsikt är att en insändare skall stå obesvarad till nästa tidning, men det respekteras sällan på Åland. Läsaren borde få bilda sig en egen uppfattning innan tidningen skriver sin.