Bakgrund

Jag, Stephan Toivonen, har skrivit insändare, från och till, i fyrtiotre år. I februari 2015 bestämde jag mig för att försöka skriva i ett nytt ämne: Flyktingpolitiken. Jag förstod att det var svårt, men jag såg det som en utmaning. Jag har för vana att alltid ha något litet skämt med i mina insändare, som oftast handlar om tråkiga ekonomisk saker.
Mitt lilla avslutande skämt var kanske lite yvigt, men det gjorde å andra sidan att insändaren lästes. Det gjorde också att den ena tidningen strök en hel del, inklusive slutet. Då blev jag sur, och skrev en till. Den tog de inte alls in, så jag satte den på Fb-gruppen Åland Ekonomi, där den efter 650 kommentarer ströks. Samtidigt som också jag ströks.
Snöbollen var i rullning, och den blev bara större och större. Här ser ni en del av mina insändare och lite kommentarer. Det har funnits en hel del andra både mot, men mest för min demokratiska linje.
NOTERA att även om insändarna är undertecknade av min (eller flera) så representerar de tre helt olika roller.
1. Först som helt fri debattör 5/2-8/4
2. Provokativ debattör medan det kritiserade utskicket pågick 18/4 -25.6
3. Politisk debattör efter att Åländsk Demokrati informellt hade grundats. 19/7- 18/10.
4. Som politiker invald i Lagtinget 19/10 -
www.alandskdemokrati.ax är hemsida för Åländsk Demokrati.
http://ekonomi-funderingar.blogspot.fi/ kan du läsa en del av de insändare, som INTE berör flyktingpolitiken.

onsdag 8 april 2015

Replik II till Bladh / Nyan

Ok, det blev mycket siffror, men det var siffrorna som kritiserades. Så då blir det som det blir.


REPLIK II

Eftersom jag försöker få fram sanningen, så blir det lätt att se ut som sifferexercis. Men alternativet är ju att komma med ogrundade påståenden, vilket jag vill undvika.

Bladh ser fortfarande brister i resonemanget. Han skriver att staden planerat att ta emot 80 personer, medan jag ”får detta till 300”.
I min replik skrev jag tydligt: ”Jag gissade att hela Åland kunde få en population om ca 300 syrier när programmet är klart.”
Lite sifferexercis. MH har 11.488 innevånare och Åland 28.007 (Wikipedia) Om stan tar emot 80, så kan det bli 195 på hela Åland. I Sverige är anhöriginvandringen ca 50%. I Finland är reglerna strängare, så låt säga 30%. Då får vi 253 individer. Det kommer en hel del i fertil ålder, så det är inte orimligt att populationen blir ca 300 eller ca 1%. Denna uträkning gjorde jag när en lagtingsman hävdade att det rörde sig om 1 promille.
Sedan undrar Bladh hur många personer det rör sig om i våldtäktsstatistiken. Jag skrev att irakierna är 0,1% av befolkningen. Detta innebär ju att de är ca 5.000.
Årligen sker ca 1.000 våldtäkter i Finland. Tyvärr är det bara ca 10%, som blir lagförda. De har dock begått fler än 10% av våldtäkterna.
Med en normal våldtäktsbenägenhet (16,8/100.000) borde alltså dessa (5.000) begå 0,84 våldtäkter och följaktligen borde ca 0,08 lagföras, dvs ingen. Emellertid är det ca 5 per år som lagförs, pga överrisken. Och följaktligen begår de rimligen drygt 50 av våldtäkterna per år.
Men om man dessutom beaktar att en våldtäktsman statistiskt är mellan 18-30 år så betyder det att gruppen om 5.000 individer alltså hinner ca 600 begå våldtäkter.
Med finsk befolkningspyramid ryms ca 15% inom detta åldersspann, men de har en annorlunda pyramid. Men överrepresentationen kan faktiskt leda till att majoriteten av gruppen ”irakier i Finland” faktiskt begår en våldtäkt.
Orimligt? Nej. Det finns länder med lägre våldtäktsbenägenhet än ”irakier i Finland” där hälften av männen begår våldtäkter och hälften av kvinnorna våldtas under sitt liv.
Bladh frågar var dessa våldtäkter utförts. Jag har siffror på detta, men vill först ha en förklaring vad detta skulle ha för betydelse innan jag lägger fram ännu mer siffror.
Bladh skriver att de flesta våldtäkter sker i hemmet? Och relevansen?
I den ”långa tråden” på Åland Ekonomi hävdade Mats Adamscac att de flesta nog våldtar i hemmet och att det sålunda mest dabbar irakier. Ur min synvinkel är ju detta ett helt befängt påstående. Alla människor har ju samma värde. Alla våldtäkter är lika illa, oberoende om de drabbar finländska eller irakiska kvinnor.
Då hade jag inte den statistik, som jag har nu. Det är nämligen så att när personer från Mellanöstern begår våldtäkter så är 88% av offren födda i Finland. (Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen tutkimuksia nr 265). Från rapporten kan man se att då en finländare våldtar så är offret till nästan uteslutande en kvinna född i Finland, men det gäller faktiskt samtliga utlandsfödda grupper.
Bladh skriver om ”Toivonens statistik”, vilket är helt fel. Det är Statitsikcentralen i Helsingfors, som tagit fram största delen av de siffror jag använder.
I ett mail från Nyan skrev man ”din agenda är att bevisa att att just män från vissa delar av världen är mer onda än andra”. Det är helt felaktigt. Mariehamn har bestämt sig för att ta emot kvotflyktingar Syrien, och jag försökte få reda på kostnader och risker med detta. Då råkade jag se att ”irakier i Finland” var väldigt överrepresenterade när det gällde våldtäkter. Om det hade visat sig att män från ex Peru eller Nya Zeeland hade haft en stor överrepresentation, medan irakier och somalier hade haft en mycket låg våldsbenägenhet, så hade det ju inte varit något problem. Eller hur?

Nu har jag beskrivit min sk modell både i denna tidning och tidigare i ÅT och ännu har ingen på matematiska grunder resultatet på att denna blivande population kan förorsaka 2,7 våldtäkter per år eller 27 per decennium. Kanske det stämmer? Och dessutom ett femtiotal våldtäktsförsök. Alla lika tragiska.

Detta betyder att de folkvalda nu känner till detta.
Därför anser jag att samtliga de politiker, som deltog vid konsensusbeslutet om att ta emot flyktingar till staden från Syrien är moraliskt ansvariga för samtliga de våldtäkter, som denna grupp kommer att begå på Åland, såvida beslutet verkställs.

Men precis som Bladh skriver är fler människor på flykt än någonsin. Men varför skall då Mariehamn / Åland aktivt ta emot en liten grupp personer med främmande språk, kultur, sedvanor och religion, när vi kunde hjälpa många fler om vi väljer att hjälpa närmare krishärdarna? Och detta utan de risker och okända kostnader, som en aktiv flyktingmottagning ger.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar