Vi
känner inte varandra men jag har läst ditt öppna brev.
Du
skriver ”jag förutsätter att du ... skulle resonera på samma
sätt” Man skall inte sätta åsikter på andra och sedan kritisera
dessa.
Vi
har olika uppfattningar i flyktingpolitiken, men jag ska kommentera
några saker.
Du
avslutar med att du vill att jag ska sätta press på mina kolleger
för att hitta bättre lösningar för nyinflyttade än grannlandet
gjort. Jag håller helt med.
Inför
riksdagsvalet så hade man på fastlandet en debatt angående
överrisken för flyktingar och vad man kunde göra.
Jag
skrev om detta. Vi har samma integrationslag. Vi har siffror på
överriskerna, men på Åland så tror man inte på
Statistikcentralen.
Vi
borde acceptera att risken är 53 gånger större och göra
integrationsplanen 53 ggr bättre för att neutralisera risken.
Men
man har målat in sig i ett hörn. För att se problemet så måste
man acceptera något, som man själv definierat som ”rasism”, dvs
att vissa nationaliteter skulle ha integrationsproblem.
Du
undrar vad som ger mina barn (som jag inte har) rätt att flytta till
Finland eller Sverige och att sedan åka hem och förvägra andra att
ta del av våran fantastiska ö?"
Reglerna
för fri rörlighet inom Europa - gäller enbart EU-medborgare - som
ger denna rätt. Medborgare från EU ska behandlas olika än
icke-EU-medborgare. Du har chansen att i ett nytt ”öppet brev”
beskriva vad alternativet - öppna gränser - skulle innebära och se
vad folk tycker om det.
Du
frågar vad jag gjorde för sex år sedan. Jag höll mig mest till
ekonomifrågor när det gällde debatt. Men i lagtingsarbetet, så
kan jag och kommer nog att bredda mitt engagemang så kanske jag
kommer in på områden där vi kan ha likadana åsikter.
Du
tröstar dig med att det är den ”äldre” generationen som gett
oss röster och att du ”vet” att dessa kritiska tankar blir
färre.
Hälften
av våra kandidater var i 35-årsåldern dvs inte ”äldre
generationen”.
I
debatten i lyceet stod två unga gossar bredvid mig. Det visade sig
att de var de som låg närmast mig ideologiskt. Båda ekonomer,
vilket fick Lantrådet Gunell kalla oss ”nationalekonomer”. Inte
helt rätt, men de andra hade inte ekonomisk utbildning och de hade
andra tankar. En reflektion. Inte ett statistisk samband.
Ett
annat exempel: Den första personen, som kom fram till mig för att
berätta att hen hade röstat på mig då förhandsröstningen hade
inletts var en kvinna i 30-årsåldern.
Det
vi har att göra med, Celie, är ett paradigmskifte. Det gällande
paradigmet definieras i gällande regeringsprogram som ”nolltolerans
mot främlingsfientlighet”. Men tolkningen verkar vara att man inte
får ifrågasätta flyktingpolitiken, för då är man rasistisk.
Man
får inte heller föreslå att hjälpa flyktingar närmare hemlandet
för den hjälpen anses också som rasistisk.
Många
vill inte att vi skall ändra vår egen vardag, dvs vårt Åland för
att hjälpa andra. Vissa flyktinggrupper uppvisar dessutom uppvisar
väldigt förändrade brottsfrekvenser jämfört med finländare och
jämfört med gruppernas beteende i hemregionerna. Då måste man ju
fråga sig om vi inte gör både dem och oss själva en björntjänst
med den ”hjälpen”.
I
samband med valet, kunde vi se att fler och fler vågade ifrågasätta
tidigare synsätt. Kanske även du en vacker dag inser att det ligger
en del i det jag skriver. Jag kan nämna att många av de personer,
som anonymt understödde ”utskicket” (vars syfte var att få
igång debatten, inte att ge en objektiv bild av verkligheten)
faktiskt har flyttat från eller till Sverige. En sponsor har inte
ens besökt Åland, men ville vara med för att få igång debatten.
Vi
som är enbart värdekonservativa och vill inte bara bevara den
svenska kulturen och språket, i enlighet med regeringsprogrammet,
utan också det svenska samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar